Symbol-Golden-Rosycross3

Det Gyllene Rosenkorset

Utforskning 1

Inledning 1

De åtta andliga utforskningarna under rubriken ”Rosenkors och Gnosis” förbereds genom åtta inledande texter. Det är meningen att dessa texter ska läsas av deltagarna i förväg, alltså före varje sammankomst. Dessa texter utgör inte någon sammanfattning av temat för den följande sammankomsten. De är endast avsedda som en förberedelse och inspirationskälla.

Både inledningstexterna och sammankomsterna väcker tankar och frågor som berör varje människa som söker efter den källa som kan förklara hennes existens. Syftet med den andliga upptäcktsfärden ”Rosenkors och Gnosis” är att samtala om dessa frågor.

Längtan efter Gnosis eller kunskap kan likt en överjordisk ström få en människa att ta de första stegen i en process av sökande. Det innebär att man kan känna sig attraherad av något som ännu är okänt, något gränslöst och omätbart. Samtidigt kan man uppleva detta som en inre kallelse från sitt väsens dolda djup.

Finns det då någon bestämd punkt där denna kunskapslängtan, denna oro uppstår?

Vi ställs här inför ett stort mysterium i oss själva. Men för många människor upphör sökandet här. Är det så för dig också? Eller vill du fortsätta att söka, eftersom du inte kan låta bli, eftersom du är så gripen av din djupaste längtan?

Det som vi kallar Gnosis är egentligen källan till denna längtan men också det som denna längtan är inriktad på. Gnosis är en källa till gudomlig kunskap, samtidigt är det också urkällan till västerländsk religion och vetenskap. Med sina rötter når den gnostiska läran ända till det gamla Egypten där den finns nedtecknad i den hermetiska vishetsläran, i Hermes skrifter.

Ett av de mest kända axiomen från boken Tabula Smaragdina är orden: ”Som nedan, så ovan och som ovan, så nedan”, vilket kort kan sammanfattas med: ”så som i det stora, så också i det lilla”. Om vi överför denna insikt till oss själva ser vi att det finns ett direkt samband mellan värld och människa, mellan Gud och människa, mellan kosmos och mikrokosmos. Det stora kommer alltid att återspeglas i det lilla. Här ser vi förklaringen till den längtan efter verklig Gnosis som vi kan uppleva i oss själva, i det lilla. Denna längtan sätter oss i rörelse såväl långt bort som djupt in i oss själva.

Så kommer vi till de oundvikliga frågorna: vad händer i den värld som jag lever i? Vad upplever jag av allt detta i mig själv? Utvecklas jag så att jag verkligen förändras, leder detta mig utanför mina egna gränser? Upplever jag en högre impuls i mig själv, som stimulerar till något nytt, till en livsförnyelse? Kanske till en högre form av liv? En förnyelse som inte sker utifrån utan inifrån och ut? Så att jag kan nå det som finns inuti mig själv?

Detta är den väg som Hermes visar oss. Hans utgångspunkt är den fantastiska skönheten i kosmos. Han vill förstå de grundläggande lagarna och lära känna Guds ande och så slutligen nå fram till källan för sin egen existens.

Den hermetiska filosofin placerar mänskligheten i hjärtat av Guds skapelse. Hermes förklarar att ”människan är ett under” som inte är underlägset Alltets under. I denna anda förstår hon inte bara universum, utan hon lär känna Gud, Gnosis och sig själv. Mycket direkt och inifrån vet hon: jag är inte bara en dödlig kropp som lever och dör. Jag är också en odödlig själ som till och med kan vara en gud om jag föds på nytt ur Gnosis djupa källa. Liksom allt som någonsin har uppstått från denna ursprungliga urkälla och skapades från början. Detta beskrivs i en mystisk vision som vi kan läsa om i den hermetiska skriftenCorpus Hermeticum. En explosion av ljus och energi kyls långsamt ner och förvandlas till världsalltets svarta moderliv där solar och planeter och till slut även vi föds. Denna födelse åtföljs av smärta liksom alla födslar. Hermes beskriverför en obeskrivlig klagan, ett rop av smärta som kommer från det turbulenta djupet.

Barn föds med ett födsloskri, i smärta inför förlusten av den välkända miljö som de måste lämna. För att bli vuxna måste de senare även lämna föräldrarnas varma trygga bo, omsorgen, trösten och förståelsen från föräldrarna. Även pånyttfödelsen av den andliga människan i oss innebär ett slags födelseögonblick. Vi befinner oss vid randen av det okända, det ännu okända, i oss själva. Vi väntar på en födelse, på den utveckling som den ovanjordiska strömmen leder oss till.

Var hittar vi ”ord” som kan skapa ordning i vårt kaos, så att den inre människan kan uppstå? Detta finns i den gnostiska läran, en lära i vilken orden upplyses av Gnosis, orden vittnar om Gnosis. Gnosis är samtidigt den kunskap som krävs för att uppnå inre förnyelse. För att från okunnighet kunna nå det upplysta tillstånd som innebär en kunskapsförmåga i människan själv, att liksom ha en inre vägvisare. Från det kaos som det innebär att ännu inte förstå, ser vi fram emot Gnosis, den kunskapskälla som ny och klar insikt kan uppstå ur.
En insikt om oss själva och om våra möjligheter i det liv som vi befinner oss i. Vad händer i mig, i oss, i vilken utveckling befinner vi oss?

Detta vill vi utforska med varandra under dessa sammankomster.

FÖRSTA UTFORSKNINGEN

Rosenkors och Gnosis Förbindelsen mellan Rosenkors och Gnosis

➤ Vad är meningen med våra liv?

Under denna sammankomst vill vi försöka hitta svar på frågan.

Vi kan inte söka sådana svar enbart i faktakunskap eller historisk kunskap.
Vi kommer att utforska okända områden, inom och utanför oss själva. Enbart böcker och texter är inte tillräckligt. Därför kan vi kalla dessa möten för ett ”utforskande”.

Ett ”utforskande” där vår inre, andliga utveckling kan diskuteras, genom att vi t ex reflekterar över vad som rör sig inom oss. I en öppen kommunikation kan vi undersöka detta tillsammans med hjälp av Rosenkorsets filosofi .

Ämnena under åtta sammankomster är:

  1. Förbindelsen mellan Rosenkors och Gnosis
  2. Den tvåfaldiga människan.
  3. Den inre kallelsen och människans uppgift
  4. Människa och mikrokosmos
  5. Det öppnade hjärtat
  6. Det nya tänkandet
  7. Förverkligande här och nu
  8. Transfigurationens stig.

Förbindelsen mellan Rosenkors och Gnosis

➤ Vad är Gnosis?

I uppslagsverk förklaras Gnosis som ”djupare inre kunskap och inre insikt angående människa, värld och gudstjänst.” Vi kan också beskriva det som ”hjärtats levande kunskap” som avslöjar mysteriet med människans existens.
Gnosis väcker hjärtat precis som när en blomma utvecklas från en knopp. Genom de värmande strålar som belyser den kan den till slut slå ut. Så kommer den djupare kunskap som finns innesluten i hjärtat att kunna uppenbara sig. En människa kan uppleva detta som ett inre igenkännande, som en viss kunskap om något som inte går att beskriva.

I gnostiska skrifter sägs då också att Gnosis är en kraft eller ett ljus som inte härstammar från vår kända natur utan från den gudomliga kärleken. Detta ljus är ständigt verksamt i världen och ger sig till känna för dem som är mottagliga för det.

Termen Gnosis finns även inom många historiska och filosofiska rörelser som försöker förklara gnostiska symboler och begrepp. Men förstå kan vi först när vi börjar uppleva Gnosis som en alltmer aktuell andlig kraft. En kraft som är verksam i människan och i kosmos och som kan leda människan till hennes slutmål.

Att nå rätt slutmål är ju syftet med varje resa, även vår livsresa? För att känna igen vårt slutmål, måste vi först känna oss själva.

Redan för några tusen år sedan var uppmaningen ”människa känn dig själv” ingraverad över porten till templet i Delfi. I Filipperbrevet står: ”Den som känner människan, känner alltet”. I den egyptiska vishetsläran talar man om självkännedom som synonymt med kunskapen om Gud. ”Åh, Asklepios,” utropar den legendariske Hermes Trismegistus , ”människan är ett stort under!”

Jag är inte bara en dödlig kropp som lever och dör. Jag är också en odödlig själ som även kan bli en gud om jag föds på nytt ur Gnosis djupa källa.

➤ Vad innebär detta stora under?

Det handlar här inte om kunskap eller beundran för det mycket komplicerade och varierande mänskliga livet. Fortfarande är detta liv ett mysterium för oss. Därför visar dessa ord egentligen på något som kan få människan att höja sig upp över sig själv. Det är en förmåga eller en viss egenskap gömd djupt i människan.

Om vi vill få kännedom om denna förmåga, denna exceptionella förmåga som vill föra fram ljuset inom oss själva, då måste vi stiga ned djupt i vårt eget väsen, till kärnan. Denna kärna har beskrivits på många sätt. Som en ros eller en gnista, en atom, ett sädeskorn, eller en lotus. Gnostiker och Rosenkorsare använder ofta termen andegnista.

Det är en gnistaav det perfekta gudomliga ljuset, andens ljus, från Ljusets Fader, som Gnosis är en aspekt av. Med ledning av detta ljus kan människan lära känna sitt djupaste själv och förstå sin sanna bestämmelse: ur den lilla gudomliga kärnan i människan kan Andemänniskan födas på nytt.

I Thomasevangeliet sammanfattas självkännedomen och resultatet av den enligt följande:

Om ni känner er självakommer ni också att bli kända och kommer ni att veta att ni är söner till den levande Fadern.

Gnosis är kunskapen som krävs för att uppnå en inre förnyelse.
För att komma bort från okunnighet och uppnå det upplysta tillståndet
hos en människa som i sig själv tagit emot förmågan till kunskap,
likt en vägvisare som visar vägen. Ur vårt kaos av att ännu inte förstå,
ser vi fram emot Gnosis, källan till kunskap ur vilken en ny och klar insikt kan uppstå.

Att vi ursprungligen är ”den levande Faderns söner”, ”Guds barn” enligt Johannesevangeliet, är en dold visdom. Återvändandet till ”att vara söner/döttrar”, inte i teorin, utan i verkligheten är kännetecknande för den gnostiska kristendomens mysterium som avspeglar den hermetiska traditionen. Det är en inre förvandlingsprocess, som de gnostiska skolorna i alla tider har ställt sina lärjungar inför.

Även det Gyllene Rosenkorsets Skola verkar inom denna tradition. Grundarna av denna skola, J. van Rijckenborgh och Catharose de Petri, har under konferenser och i sina böcker försett många autentiska gnostiska texter och skrifter med förklarande kommentarer. Så har dessa texter gjorts tillgängliga för medvetandet hos dagens människa. De är en källa till visdom som kan vara till hjälp i sökandet efter livets mening. Förklaringar finns bland annat till de klassiska rosenkorsarnas manifest från 1600-talet, de kristna invigningsmysterierna, den kinesiska vishetsläraren Lao Tses verk och de egyptiska skrifterna av Hermes Trismegistus. Men framför allt har de formulerat läran om inre förnyelse och metoden för detta, som är anpassat för vår tid.

➤ Rosenkors

Rosenkors och Gnosis hör ihop. Ros och kors står som symbol för en människa som är inriktad på sin slutliga bestämmelse, ett återvändande till sitt gudomliga ursprung. Den horisontala balken på korset visar på livet i den här världen som vi känner så väl, den vertikala balken visar på gnosisljusets instrålning som ställer oss inför Guds plan och möjliggör den. Där de båda balkarna möts utvecklas rosen som en symbol för andegnistan i våra hjärtan, som den kan låta ett rop från det ursprungliga livsfältet höras i människan.

Den som svarar positivt på detta rop, kommer att rikta sig inåt till den vertikala strömmen. Hon skapar så möjligheten att låta rosen slå ut i full blom, det vill säga att förverkliga sitt sanna öde.

Om rosen, andegnistan, ”vaknar”, upplever vi detta som en inre längtan. Det finns en längtan efter Gnosis, eftersom ljuset som närmar sig sporrar till det. Förverkligandet av denna längtan kräver samarbete hos människan. Hon kommer att vilja anpassa sitt liv till det hon inifrån upplever som ”verkligt”. Verkligt eller sant i den mening som avses med tidigare nämnda ”under”.

Detta förverkligande är en mycket personlig process. Aldrig kan eller får det här vara tal om tvång, ingen kan bestämma för en annan hur hon skall gå denna väg. Varje människa kan bara finna och känna igen sanningen i sitt eget väsen. Hon kommer att gå i sin egen takt och med sina egna förmågor.

Det är en upptäcktsresa. När hon lär känna sig själv lär hon känna alltet, med början i storheten och sammanhangen i allt liv. Det väcker förundran över den egna utvecklingsprocessen och de harmoniska möjligheter som finns inneslutna i det mänskliga systemet.

Rosen och korset som symbol omfattar även den ursprungliga betydelsen av ordet ”religion” som är ”att åter förbinda”. Själen blir på nytt förbunden med den gudomliga kraften, den befriande kraft som ”inte är av denna värld”.

Ursprungligen var Gnosis sammanfattningen av urvisdomen,
kopplingen mellan all kunskap som direkt visade tillbaka
på det ursprungliga, gudomliga livet.
Därför har den gudomliga visdomen kommit till människan
och visat vägen för dem som vill återvända till det ursprungliga Faderslandet.

(J. van Rijckenborgh)

Neste side