Reflektion

Torsdag före påsk

Överlämna dig till din inre mästare

Det är praktiskt taget omöjligt att genomföra den Gnostiska andliga resan på egen hand. Utvecklandet av den inre människan kräver speciell näring som själsmänniskan inte kan förse sig med på egen hand. För sin andliga utveckling är hon beroende av en resurs som ligger utanför henne och som är starkare än hon är. Detta är en naturlag som är tillämplig på alla livsområden. Detta är broderskapets kännetecken, för om endast likhet gäller, då är utveckling och framsteg uteslutna.

Människor är fristående individer, men på ett djupare plan är vi alla kopplade till varandra. Mänskligheten är en enhet som också interagerar med mineralriket, växtriket, djurriket och med riket “ovan oss”, vilket vi är omedvetna om. En högre form av liv påverkar påföljande former av liv, inkluderande även dem som inte har någon medveten kontakt. En kraft som är starkare och som kommer utifrån orsakar alltid en förändring i något som är mindre kraftfullt och som är föremål för dess inflytande.

Människan är därför ansvarig för växterna, djuren och människorna omkring sig. Föräldrar är ansvariga för sina barn. På samma sätt finns det ett område av levande själar som tar hand om själsutvecklingen hos människorna på jorden.

Inre utveckling kan inte och skall inte tvingas fram. Men då ande-gnistan i en människas hjärta är väckt och den personen, grundat på en djup längtan, beslutar sig för att låta den inre människan utvecklas, så kan transformerande och hjälpande krafter tillföras henne från själsfältet. Kraften utifrån har då blivit kraften inifrån.  I gamla tider fanns mysterieskolor i många länder. Grundarna av sådana skolor var andliga ledare vilka själva följde mysteriernas stigar, och de drog till sig lärjungar, som på grundval av en inre nöd, var redo för samma stig. Ledarna utvecklade hela tiden sig själva och sina skolor, och orsakade på detta sätt ett uppvaknande och en tillväxt av lärjungarnas inre människa. Utan den fortsatta utvecklingen av deras egen styrka skulle sådana skolor kristalliserats och upplösts och så lämnat lärjungarna krossade. De krafter som realiseras i en bonafide mysterieskola är andliga energier av eterisk och astral natur. De kallas då bröd och vin.

De första kristna levde och arbetade i grupper som en mysterieskola. Ändå fanns grundläggande olikheter jämfört med de mysterieskolor som existerade före Kristendomen vilka alltid hade varit hemliga. Skolor som endast var tillgängliga för dem, som var mogna och redo, på en inre nöds grund.

Kristendomens speciella kännetecken är att Jesus gjorde mysterierna offentliga och därför tillgängliga för varje person på jorden utan inblandning av präster, mästare eller gurus. Genom syntesen och förnyelsen av befriande värden från det förflutna, grundade den historiske Jesus en helt ny kosmisk mysterieskola. 

Den energi som vi kallar “Kristus” har spritts från världens hjärta, från jordens andliga kärna, ända sedan Mysteriet på Golgata. 

Detta Kristusfält sträcker sig runt hela jorden som en lysande atmosfär i vilken den inre människan kan andas och leva.

Alla nödvändiga krafter för att gå transformationens väg och sann mänsklig tillkomst, har varit tillgängliga för mänskligheten sedan början av vår tideräkning. 

Och alla som är redo för det, var hon eller han än bor, är kärleksfullt välkomna till den kosmiska mysterieskolan.

Därför säger Jesus i det 75:e kapitlet av De heliga tolvs evangelium:

“Ni kallar mig Guds Kristus och ni talar väl, för jag är vägen, sanningen och livet. Gå denna väg och ni skall finna Gud. Sök sanningen och sanningen skall göra er fria. Lev livet och ni skall inte se någon död. “

De heliga tolvs evangelium 75:11-12

Kristus kraft, Kristi kraftfält, är som en bro mellan två världar. Det är det medel med vilken varje mänsklig varelse på jorden kan bli en levande förbindelse mellan vår dödliga, förgängliga värld och den oförgängliga gudomliga naturen, Gud. Genom världens hjärta och ande-gnistan i det mänskliga hjärtat, förbinder sig evigheten med tiden och korset planteras i jorden. Sanning är den levande inre kunskapen, gnosis, som kommer från den uppväckta ande-gnistan och den kosmiska mysterieskolan. Gnosis består inte av dogmer eller filosofiska teorier och ges inte till mänskligheten på ett silverfat, i artiklar, böcker eller i utsändningar online.

Den grundläggande sanningen måste kännas igen och accepteras av det mänskliga medvetandet på en inre längtans och intensivt sökandes grund.

Det rena livets essens är i oss. Kristusmysterierna gör det möjligt att utveckla denna kärna till ett inre fält av högre liv, ett liv som vi mest kan associera med ord som ljus, kärlek, harmoni, frihet och evig början.

Detta inre fälts växande beskrivs i evangelierna och andra gnostiska skrifter som “Jesu liv”. Allt som växer, inklusive den inre oförgängliga människan, växer enligt naturlagarna. Sju steg känns igen i det kristna initiationsmysteriet och ingen kan hoppa över något:

1.Johannes döparens födelse och prästämbete

2.Jesu födelse i Betlehems stall eller grotta (Betlehem betyder ““brödhus”)

3.Jesu pilgrimsfärd på jorden.

4.Valet av de tolv lärjungarna

5.Förberedelsen och firandet av nattvarden

6.Korsfästelsen på kullen Golgata (som betyder “Huvudskalleplatsen”)

7.Uppståndelsen

Johannes döparen symboliserar den person som har förstått den jordiska existensens ofruktbarhet och som fokuserar på det inre livet. 

Därför kan Jesus födas och växa upp. Jesu pilgrimsfärd – cirkulationen av ljuskraft i oss själva – är vår intensiva förberedelse för arbetet i tjänst för värld och mänsklighet som slutar med dopet i Jordan och frestelsen i öknen.

I den inre kristendomen, ses personerna i evangelierna i första hand som aspekter av oss själva. 

Lärjungarna Petrus, Johannes och Jakob representerar viljan, känslan och tänkandet hos Johannesmänniskan. 

Judas symboliserar vår naturliga böjelse för att äga, ambitioner och begär efter makt med siktet på ett jordiskt paradis.

Jesus betonar hela tiden: “Mitt rike är inte av denna värld” (De heliga tolvs evangelium 75:17)

Jesu föreskrifter som vänder sig till den inre människan är “föda för själen” och “underbar näring”.

I Jesu mysterieskola, förändras lärjungarna till ande, själ och kropp. Det inre livets krafter påverkar på ett renande sätt, som en transformerande kraft som förändrar allt. 

Då närmar sig tiden för att fira Påsk med en rituell måltid, det osyrade brödets högtid. Den sista aftonmåltiden är inte någon årlig händelse, utan en intensiv inre process som består av sju steg. Petrus (viljan, personlighetens dynamiska sida) och Johannes (känslan, den hängivna Kärleken till det enda målet), sänds iväg för att förbereda det “rena brödet”. 

Och början av den “sista aftonmåltiden” symboliserar det ögonblick när det ursprungliga gyllene praniska  ljuset, som det helt rena livets bröd och vin, kan sänka sig ned i den fysiska människan för första gången för att tjäna transformationens process.

Jesus önskar att, för sista gången, ha en påskmåltid med sina lärjungar kvällen före slutet av sitt jordiska liv, för att “inleda åminnelsen av hans offer till tjänst för allas räddning”. 

Lärjungarna är mysteriesymboler för de tolv styrande beståndsdelarna i den dödliga människan, utan vilka vare sig inre eller yttre liv skulle vara möjligt.

Brödet och vinet är inre krafter som är spridda i hela människans system genom lärjungarna.

Brödet är den icke jordiska energin med vilken den nya eteriska kroppen – den inre Jesus nya kött kommer att byggas. Och vinet, Jesu blod, är den nya astrala kraften som “offrar” sig till själslärjungens blod. Utrustad på detta sätt kan hon eller han fortsätta på vägen “i Kristus” för att tjäna värld och mänsklighet. I det övervinnandet ljuder orden:

“I Visdom, Kärlek och Jämlikhet kommer ditt rike till oss alla. Din heliga Vilja må alltid ske, såsom i Himmelen så och på Jorden. Ge oss dag för dag av ditt heliga Bröd, och frukten av Ditt levande Vin”. (De heliga tolvs evangelium 76:20)

Sedan tvättar Jesus sina lärjungars fötter. Den inre mästaren Jesus renar avgörande aspekter hos personligheten – symboliserade av lärjungarna – till användning på den befriande stigen på en högre nivå.

Att tvätta andra människors fötter var huvudsakligen slavarbete och representerar bandet mellan alla de som är delar av mysterieskolan: den inre stigen kan följas endast i tjänande, där det högre tjänar det lägre.

Att tillåta att ens fötter blir tvättade betyder symboliskt att man är redo att “gå över tröskeln” för att fira den inre Påsken av uppståndelse.

En sådan person vet att den inre mästaren är starkare än han är och så överlämnar han sitt ledarskap frivilligt och med tillit.

“Förr eller senare konfronteras varje själslärjunge med detta “villighetstest”. 

De som kan lämna sin egen jordiska vilja och i stället kan följa den nye inre mästaren kommer att stiga över tröskeln med “rena fötter”. De kommer ur djupet av sina hjärtan och med stor insikt känna igen:

Som i det naturliga så i det andliga. Min lära och mitt liv skall bli kött och dryck för er, Livets Bröd och Frälsningens Vin. Som sädeskornen och druvorna transmuteras till kött och blod, så måste era naturmedvetanden förvandlas till andliga. Sök transmutationen av det naturliga till det andliga”. (De heliga tolvs evangelium 82:7-8).

“Var uppmärksam och be att du inte kommer i frestelse: anden är verkligen villig, men köttet är svagt”. (De heliga tolvs evangelium 77:8).