Berättelse
Kapitel 71 ur De Heliga Tolvs Evangelium
När Judarnas påsk var nära, gick Jesus åter upp från Betania till Jerusalem. Han fann i templet de som sålde oxar och får och duvor, och pengaväxlare. När han hade gjort en piska av sju rep,drev han dem alla ut ur templet och släppte lös fåren och oxarna och duvorna, och hällde ut växlarnas pengar och välte deras bord. Ha sade till dem, ”Ta dessa ting; gör inte min Faders hus till ett handelshus. Är det inte skrivet, ”Mitt hus är ett bönens hus, för alla nationer?” men ni har gjort det till en tjuvhåla, och fyllt det med alla sorters skamliga ting.”
Han tillät inte någon människa att bära ett kärl med blod genom templet, eller att några djur slaktades där. Lärjungarna mindes att det var skrivet, ”Nit för ditt hus har uppslukat mig.”
Då svarade Judarna, och sade till honom, ”Vilket tecken visar du oss, eftersom du gör detta?” Jesus svarade och sade till dem, ”Ännu en gång säger jag till er, förstör detta tempel och på tre dagar ska jag bygga upp det.” Då sade Judarna, ”Detta tempel tog fyrtiosex år att bygga och du ska bygga det på tre dagar?” Men han talade om sin Kropps tempel. Därför, när han hade uppstått från de döda, mindes hans lärjungar att han hade sagt detta till dem; och de trodde på skrifterna och orden som Jesus sagt.
Men de skriftlärde och prästerna såg och hörde detta och var förbluffade och försökte finna ut hur de skulle kunna förgöra honom, För de fruktade honom, eftersom de såg att folket lyssnade till hans läror.
När kvällen hade kommit gick han ut ur staden, För under dagen undervisade han i Templet och på natten gick han ut och vistades på Olivberget; och människor kom tidigt på morgonen för att höra honom i Tempelhallarna. Nu när han var i Jerusalem under Påsken, så trodde många på hans Namn när de såg de mirakel han utförde. Men Jesus anförtrodde sig inte åt dem för han kände alla människor. Han behövde ingen som vittnade om människorna; for han kände till det som fanns i en människa. Jesus som såg Påsknatten närma sig sände två av sina lärjungar för att förbereda det övre rummet där han ville äta med sina tolv lärjungar, och för att köpa det som behövdes för festen han avsåg att fira efteråt.