Söndag före påsk – Reflektion

Söndag före påsk – Reflektion

Reflektion

Söndag före påsk

Inledning

Under de kommande åtta dagarna kommer vi att utforska den inre processen av påskens esoteriska betydelse. Berättelserna som vi grundar detta på kommer från Det Heliga Tolvs Evangelium av Gideon Jasper Ouseley. Under natten kan vårt medvetande höja sig upp till själens område, de ursprungliga idéernas osynliga rike, varifrån mänsklighetens heliga skrifter härstammar.

Därför rekommenderar vi att ni läser den angivna texten ur Det Heliga Tolvs Evangelium på kvällen innan ni går till sängs och öppnar ert medvetande för dess inre värde. Timmarna av sömn blir då en god förberedelse för reflektionen som ni kan läsa eller lyssna till på morgonen. Med berättelserna som grund lyser reflektionerna upp den gnostiska stigens essens, som mänskligheten nu är redo för.

”Själens konungarikes” inre kristendom har tillkännagivits och beskrivits av Rudolf Steiner, Max Heindel, Jan van Rijckenborgh och Catharose de Petri, bland andra. De gick denna inre väg och spred dess upphöjda verklighet i sina skrifter. Reflektionerna i denna online-sändning är främst inspirerade av deras skrifter.

Påskens mysterium antyder en andlig händelse som kan äga rum i människan: människans pånyttfödelse. Pånyttfödelsens väg, även kallas ”stigen”, är en förvandlingsprocess. Berättelserna och reflektionerna i denna online-sändning kan medverka till en djupare förståelse av Stigen.

Den inre människans tema konfronterar oss direkt med vår dualitet. Detta vara-tillstånd kan upplevas ganska intensivt därför att vi å ena sidan är yttre personer med vår egen karaktär, våra njutningar och våra vanor, men å andra sidan är vi också den Andre-inom-oss, det inre väsendet som längtar efter ett högre och renare liv.

Påskens högtid är nära förbunden med Pesach, den judiska påskhögtidens fest som firar minnet av uttåget, från slaveriet i Egypten genom öknen till det förlovade landet. Den ursprungliga betydelsen av påskhögtiden är att ”gå över tröskeln”. En människa som ger sig iväg för att träda över tröskeln för att fira sin inre påskhögtid blir alltmer medveten om att hon deltar i två vitt skilda världar: världen av tid och rum och själens värld.

Den kristna påsken firar Jesu Kristi uppståndelse efter hans korsfästelse och firas den första söndagen efter vårens första fullmåne. På ett symboliskt och universellt sätt hänvisar både den judiska och kristna påskhögtiden till förnyelseprocesser, transformation och inre befrielse. Ankomsten till det förlovade landet och förverkligandet av pånyttfödelsen antyder båda ett högre livsöde som den inre människan kan uppnå för att återvinna sin ursprungliga rena livsuppgift.

Att leva genom dessa processer kallas en resa, en avresa eller ett uttåg från den materiella existensens slaveri. På denna resa utvecklas någonting odödligt i den dödliga människan, det inre väsendet. Påskens viktigaste symbol, ägget, är en universell symbol för pånyttfödelse.

I många århundraden har man jämfört den inre påskhögtiden med metamorfosen från larv till fjäril. Larven drar sig vid en speciell tidpunkt tillbaka och gör sig själv till en puppa, till något som liknar ett ägg.

Till synes händer ingenting. Men i verkligheten förvandlas all materia som larven består av till en ny varelse.

Larven förändras inte utan upplöses fullständigt och återuppbyggs till en totalt ny varelse inne i puppan. Och från denna puppa stiger en färggrann fjäril upp som inte längre är bunden till jorden, utan kan sväva i ett fullständigt nytt livsområde, luften.

Enligt den inre kristendomen, även känd som esoterisk kristendom eller gnostisk kristendom, är varje människa kallad att förverkliga det högre livet i sig själv genom transformation eller transfiguration. Även om vår mänskliga fysiska kropp är en mycket speciell och specialiserad organism med latenta andliga förmågor, har den fram till idag bara anpassats till livet i den materiella världen. Den har emellertid långt större förmågor. Den har kallats till liv för ett speciellt ändamål: att förse den med fruktbar jordmån i vilken den återuppståndna kroppen kan gro och växa.

Uppståndelsekroppen är ett immateriellt vehikel genom vilket den Andre-i-oss kan uttrycka sig i sin egen domän, själens immateriella konungarike. I vår materiella värld kan själen inte andas och är därför nästan som död. Men själens röst genljuder i oss som en längtan efter enhet, frihet och kärlek.

Äggets universella symbolik uttrycker den universella kunskapen om förvandlingen till odödligt liv, genom att gå över tröskeln. Det årliga påskfirandet är alltså en yttre form av en universell andlig process, som inte är sammanlänkad med någon särskild person eller tid, men som har möjlig att uppstå i varje människa.

Denna process beskrivs i den kristna traditionen – till exempel de fyra evangelierna i det nya Testamentet – och är särskilt användbar i den tid vi nu lever i. För de flesta människor är berättelsen om Jesu liv en historisk skildring eller en mytisk legend, och för andra har den inte längre något värde. Men evangeliernas grundmönster härstammar från själens rike, och med rätt nyckel avslöjar det sig själv genom en mycket noggrann beskrivning av processen att bygga upp uppståndelsekroppen.

Berättelsen om Jesus är berättelsen om det jordiska livet som börjar med födelsen i Betlehem och slutar med döden på Golgata. Efter en trefaldig process, symboliserad av tre dagar, följer uppståndelsen av en ny strålande kropp.

Solanden, som inkarnerade på jorden kring begynnelsen av vår era i den dödliga människan Jesus, hade uppgiften, som första entitet, att i en dödlig kropp fullfölja hela uppbyggnadsprocessen av uppståndelsekroppen. Endast på detta sätt kunde en totalt ny befrielsestig öppnas för mänskligheten, nämligen att bygga en själskropp för varje dödlig människa i direkt förbindelse med Kristuskraften, oberoende av präster och mästare.

Den människa som går den kristna gnostiska stigen är därför i andlig mening en följeslagare till Jesus, en som i sig själv företar resan från Betlehem till Golgata. En djup längtan till sant mänskligt liv och igenkännandet av sin egen dualitet är villkoret för att söka nytt liv. Viljan att gå stigen kan väckas endast på denna djupa längtans grund. Förberedelsen för att gå stigen är intensiv. Den äger rum i vårt dagliga liv, även om vi inte är medvetna om det.

Den andliga stigen börjar faktiskt med vändpunkten som symboliseras av vattendopet, det medvetna valet av en första förbindelse med den befriande kraften. För det är bara genom att medvetet välja det inre livet, som stigen kan inledas.

Genom vattendopet blir Jesus, den inre människan, förbunden med en hög andlig kraft, Kristuskraften. Från och med det ögonblicket är han Jesus Kristus.

Omedelbart efter vattendopet ställs varje själens lärjunge inför den dödliga mänsklighetens hindrande böjelser: habegär, maktbegär och ärelystnad. Denna kamp, som är ett oundvikligt steg på stigen, avspeglas i berättelsen om frestelsen i öknen.

Efter segern över dessa krafter fortsätter processen. Jesus, den nya inre kraften, reser runt och väljer ut lärjungar. På toppen av ett berg förkunnar han sedan den så kallade Bergspredikan, i vilken han förmedlar riktningen för ett högre andligt liv för vårt medvetande. Jesus fortsätter att undervisa, talar i liknelser och botar de sjuka. Slutligen reser han till Jerusalem där han i början mottas med jubel.

Sedan följer reningen av templet, den sista måltiden, arresteringen i Getsemanes trädgård, rättegången, korsfästelsen, begravningen och till slut uppståndelsen.

En mycket speciell aspekt är Judas Iskariots förräderi, vilket måste äga rum för att möjliggöra ändamålet med resan, uppståndelsen. 

Veckan från Palmsöndagen till Påsk kallas i den kristna traditionen för den Tysta Veckan, den Heliga Veckan och den Goda Veckan. De följande åtta dagarna ges tillfälle att utforska dessa berättelsers esoteriska betydelse, vilka avslöjar det kristna invigningsmysteriet. Jesus talade om denna process i liknelser till folkmassan, men öppet inför sina lärjungar.

I de Heliga Tolvs Evangelium läser vi:

Och lärjungarna kom till honom och sade, varför talar du till folket i 

liknelser?” Han svarade: ”Därför att det är givet att ni ska känna till 

Himlarnas konungarikes mysterium, men till dem är det inte givet.

Därför, talar jag till dem i liknelser, eftersom de är seende, men ser inte,

och hörande men de hör inte, inte heller förstår de.

Med era ögon är välsignade för de ser och era öron, för de hör, 

och era hjärtan, för de förstår.

De Heliga Tolvs Evangelium 40: 1, 3, 5.

Välsignat är vår stamfader Davids konungarike,

och välsignad är den om kommer i namnet av den Högste.

De Heliga Tolvs Evangelium 67:5

Etiketter

Gillar du det här?

Detta och många fler finns på vår Facebook-sida. Besök och prenumerera för att få de senaste uppdateringarna.

Tryck på en av följande knappar om du vill dela det här inlägget.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Citatarkiv