Reflektion
Pingst söndag
Att fyllas med den Helige Ande
“Himlarnas Konungarike är inom er. Men de tider kommer när det som är innan skall uppenbaras i det som är utan för världens skull.
Ordning är verkligen gott, och nödvändigt, men före alla ting är kärleken.
Älska varandra och alla Guds varelser och genom detta skall alla människor veta att du är min disipel.”
De heliga tolvs evangelium 91: 3-4
I de föregående sju reflektionerna av denna enhet “Andlig Pingst” har vi grundligt avhandlat många aspekter av den Helige Andes påverkan på de som följer den gnostiska vägen. Det är tydligt att en sådan stig endast kan följas på en insikt och längtans grund. Vi kan nu fördjupa oss i den gnostiska meningen av Pingstberättelsen som den har blivit känd från 2:a kapitlet av boken “Apostlarnas handlingar” och som beskrivs lite annorlunda i kapitel 182 av “Aquariusevangeliet” och i kapitel 96 av de Heliga Tolvs evangelium.
Om en människa upptar gnostiska ljuskrafter och tillåter dem att bli aktiva i honom kommer han att finna att de åstadkommer en helt ny ordning. Efter en tid kommer denna nya ordning att börja spegla sig utåt, individuellt såväl som i grupper. Trädet känns alltid igen på sin frukt. Det är praktiskt taget omöjligt för en enskild individ att fullfölja hans eller hennes inre uppdrag av att bli en mellan skapare och skapelse. Även om man ivrigt längtar efter detta och är full av goda intentioner, så är det mycket svårt att oberoende attrahera de nödvändiga högre ljusenergier eller ljuskrafterna som en individ.
Dessutom, gång på gång dränker sugkraften från den materiella världen, speciellt i våra dagar den virtuella världen, varje medvetenhet om den inre människan.
Speciellt vid början av stigen är det oerhört svårt att vara fokuserad på alla de förändringar som kommer att äga rum. Det är av den anledningen som mysterieskolor har grundats.
Ljus-budbärare är härolder från den gudomliga världen som inkarnerar på jorden. De har accepterat uppdraget från det universella broderskapet för att hjälpa mänskligheten på dess stig från mörker till ljus. De sammanför likasinnade människor för att följa den gnostiska andliga stigen med deras gemensamma styrka. De utvecklar läror och praxis som passar kultur och livsomständigheter där de arbetar.
Genom mysterieskolornas grundares offer och ansträngningar, kan deras “lärjungar i mysterierna” utveckla sig. När de går sin individuella stig av själsfödelse, kan dessa lärjungar frigöra ljuskrafter och bidra med dem till den alltmer kraftfulla gruppen. På detta sätt, gång på gång, och tidsålder efter tidsålder, kan den Helige Anden fylla sig i en förberedd gnostisk gemenskap, och på det sättet rena och transformera alla gruppens deltagare. Dessutom detta utflöde bidrar till utvecklingen av hela människosläktets medvetande.
Med allt detta i åtanke närmar vi oss nu Pingstens mysterium.
Den atmosfäriska Kristuskraften är tillgänglig för varje människa, överallt och i alla tider. Vi kan kalla denna kraft en extremt försvagad form av den Helige Ande. Först är det ett lätt vidrörande och kallande fält som väcker en längtan för ett högre liv. Detta fält verkar emellertid ännu inte på ett renande och transformerande sätt. Sann helgelse eller helande kan endast ske i ett fält där den Helige Ande är kraftfullt effektiv. Och det är möjligt bara när den kallande kraften är igenkänd och accepterad.
Den Helige Ande kommer inte över en individ eller grupp av en slump. Den måste medvetet bli mottagen och styrkt.
Det är därför det omtalas i Pingstberättelsen, i det sista kapitlet av De Heliga tolvs evangelium, att omkring etthundratjugo lärjungar hängav sig åt bön och ödmjuk tillbedjan tillsammans. Att be i gnostisk mening är inte att be om personliga fördelar eller individuell räddning, snarare är det en intensiv inre orientering på det vertikala. Verklig bön är att ödmjukt tigga om att tillåtas motta den gnostiska ljuskraften i våra egna system – att andas det heliga andetaget. Denna kraft kommer sedan att gnostiskt omvandlas så att den blir både gudomlig och mänsklig på samma gång. Med denna kvalitet kan den utandas in i den horisontella dimensionen för de sökande själarnas gagn. Då kommer den människa som ber på ett gnostiskt sätt bli till tjänst för allt och alla.
Efter uppståndelsen förvandlas lärjungarna till apostlar. En av dem, Petrus, sätts att leda den nyligen etablerade gemenskapen. Denna del av Pingstberättelsen beskriver ingen vanlig kyrka utan den universella osynliga kyrkan, den oförstörbara byggnaden av ljus. Petrus, symboliserande viljan, är den nya översteprästen. Han har övertagit den gamle översteprästens plats, den yttre människans vilja som var inriktad mot jorden. Petrus leder de andra apostlarna och fördelar uppgifterna. Lärjungarna och apostlarna symboliserar de tolv paren av kranialnerver vilka kontrollerar hela den mänskliga kroppen.
Apostlarna på den andliga vägen undervisas kontinuerligt av Jesus och på det sättet är de förberedda för sin nya uppgift. Före uppståndelsen leddes de av Jesus, den inre ljuskraften. Men efter uppståndelsen blev de bärare av en ännu högre kraft, andens eldiga kraft. Apostlarnas tjänande arbete börjar. I “ De Heliga Tolvs Evangelium” skiljs på fyra uppgifter, vilka var och en krävs på den andliga stigen, både i en människa liksom i en grupp: apostlar, profeter, evangelister och pastorer. De korresponderar respektive med de fyra elementen, eld, luft, vatten och jord. Dessa gestalter kan alla vara närvarande på en gång i en person.
“Apostlarna fick stavar för att leda deras steg på sanningens och ärans kronans väg; till Profeterna gavs brinnande lampor för att lysa upp stigen och rökelsekar med eld till Evangelisterna, den heliga lagens bok för att återkalla folket till de första principerna; och till pastorerna gavs koppar och fat för att föda och nära flocken. Men inget gavs till någon som inte gavs till alla, för alla var ett prästerskap under Kristus deras mästare och störste överstepräst i Guds tempel. De Heliga Tolvs evangelium 96: 6-7
Den primära uppgiften för apostlarna är att kontinuerligt underhålla bindningen med anden. För detta är den nya viljan, Petrus, oumbärlig. Han är den nye översteprästen. Petrus är medlaren som har tagit Jesus plats som mellanhand efter uppståndelsen. Apostlarna är utrustade med stavar och krönta med ära. Vi förstår nu att dessa bilder är direkta referenser till det förnyade ormeldsystemet och det öppna kronchakrat, vilka båda gör detta befriande arbete möjligt.
Uppgiften för en profet är inte bara att observera hur det stora målet kan uppnås steg för steg utan också att medvetet medverka i dess förverkligande. För detta ändamål mottar varje profet en brinnande lampa. Denna lampa är den nya själens ljus i den främre hjärnhåligheten, vilket också kallas det “tredje ögat” eller “människosonens tecken på pannan”. Det relaterar till det förnyade pannchakrat.
Det är “en lampa för mina fötter och ett ljus på min stig” som det står i Psaltaren 119:105. Varje gång ett steg tas kommer ljuset från den inre lampan klargöra vad som skall bli nästa steg. Rökelsekaret med eld refererar till den renande ljuskraften symboliskt angiven som rökelse, som är extraherad från den mänskliga kroppens andliga verkstäder. De är de fyrtionio plexicirklarna, nervsystemets sju gånger sju knutpunkter. I dessa små verkstäder, – så att säga små tempel – möter andens eld jordens mörker. Varje seger för denna eld över materien frigör “rökelse”, eller själskraft.
Dessa strömmar av renande ljuskraft flödar oavbrutet in i världen och renar både individen så väl som det kollektiva mänskliga livsfältet. Strömmen av ljus håller det nya livets port öppen och tillgänglig så länge som möjligt.
Evangelisterna äger det nya talets gåva. Genom sina ord leder de människor till gnostisk förståelse grundat på deras individuella kunskap om den inre lagen, deras kärlek till den inre lagen och deras uppfyllande av den inre lagen. Det är därför det står skrivet att de mottagit den heliga lagens bok. Det förnyade strupchakrat återfår sin heliga funktion som skapande organ. Evangelisternas ord för själens konungarike är närmare än någonsin och ljuder allra längs bort genom hela “världen på gott och ont”.
Pastorer mottar koppar och tallrikar med vilka de kan föda och ge näring åt andra. Det är graalbägaren: foten är placerad i hjärtat och bägaren formas av den öppnade huvudhelgedomen. Basen för denna kopp är det förnyade hjärtchakrat.
Tre utvecklingsstadier kan utskiljas i denna process. Dessa andliga faser korresponderar med den kristna treenheten av Fader, Son och Helig Ande och också till de kristna högtiderna Jul, Påsk och Pingst. Aposteln Paulus kallar dessa tre mysterier, mysterierna av tro, hopp och kärlek (1:a Korintierbrevet 13:13).
1600-talets rosenkorsare formulerade samma tre mysterier med frasen “född av Gud, död i Jesus, pånyttfödd av den Helige Ande”. Så fort som det tredje mysteriet har uppfyllts börjar Pingstdagen. Vi läser om detta i De Heliga tolvs evangelium: “När den tredje dagen helt var där, var de alla i endräkt på en plats, och när de bad där kom ett ljud från himmelen som från en brusande mäktig vind, och rummet där de samlats skakade och det fyllde platsen. Där syntes kluvna eldstungor som en eld över var och ens huvud. Och de fylldes alla av Helig Ande och började tala i tungor som anden ingav dem att tala. Petrus stod upp och predikade Kristi lag till mängden av alla nationer och språk som var förenade tillsammans så som det omtalas av vad som setts och hörts, och varje människa hörde på sitt eget språk, det där hon var född. De Heliga Tolvs evangelium 96: 8-9
Betyder detta att apostlarna plötsligt började prata på främmande språk som de aldrig lärt sig? Nej! Den Helige Andes universella kärlekskraft, vilken apostlarna mottog i det tredje mysteriet, berör de, som verkligen söker det sanna livet, i hjärtat. De kommer då att förstå apostlarnas “Kärlekens språk” i sina hjärtan. Detta själsmänsklighetens universella språk kan förstås var som helst i världen.
Meningen “varje människa hörde på sitt eget språk, det där hon var född” betyder att alla sorts människor med en uppvaknad andegnista är berörda av den kallande, befriande ljuskraften. Tänkare, “görare”, hjälpare, de som övertygar, skapare, organisatörer och många andra typer av människor kommer omedelbart förstå kärlekens språk.
Detta språk talar till den inre varelsen, den fortfarande ofödde Jesus i var och ens hjärta. Men det kan vara så att huvudet ännu inte förstår detta språk. Det är till och med möjligt att huvudet gör uppror mot det eftersom själspånyttfödelsens aspekter är inte i enlighet med dess löpande intressen. Därför: “undersök allt: håll fast vid det som är gott”. Var förberedd på att lämna det som verkar sant i dag för morgondagens högre sanning, men gör detta i fullständig autonomi och bara genom den “Andre – i – dig – myndighet.” Varje människa är kallad att upptäcka sig själv, vad gäller hans eller hennes odödliga själv.
Vi tillönskar er en mycket framgångsrik resa. Som sammanfattning, några citat från kapitel 90 i “De heliga tolvs evangelium”.
“Det som ses och mottas av en, ses och mottas inte av en annan. Det som verkar sant för någon syns inte sant för andra. De som befinner sig i dalen ser inte de som är på en kulle. Men för var och en, är det sanningen som det egna sinnet visar, och för den delen, tills en högre sanning skall avslöjas till densamma; och till själen som mottar högre ljus, skall det ges mer ljus. Var trofast mot det ljus du har tills ett högre ljus ges dig.
Sök efter mer ljus, och du kommer få rikligt; vila inte förrän du funnit. Gud ger dig all sanning, som en stege med många pinnar, för själens räddning och fulländning, och vad som synes vara sant i dag, kommer du att lämna för morgondagens högre sanning.
Fortsätt framåt mot fulländning”.
De heliga heliga tolvs evangelium 90:6,7,9,10.
“Var trogen det ljus du har, tills ett högre ljus gives dig. Sök efter mer ljus, och du skall få rikligt, vila inte förrän du funnit”.
De heliga tolvs evangelium 90:9
