Berättelsen 

Påsksöndagen

Jesus visar sig i Templet för de tolv

(Kapitel 86 och 87 av De heliga tolvs evangelium)

Samma dag, vid den tidpunkt offren frambars i Templet visade sig bland de som sålde fågel och fä, en man klädd i vita kläder, klar som ljus, och i hans hand en piska med sju repändor. Vid hans åsyn flydde de som sålde och köpte i skräck, och några av dem föll ned som döda, för de kom ihåg hur Jesus före sin död hade drivit ut dem ur tempelgården, på samma sätt.

Några uppgav att de sett en ande, andra att de sett Honom som korsfästs, och att han återuppstått från de döda. Offrandet i Templet upphörde den dagen, för alla var rädda, och ingen kunde fås att sälja eller köpa, utan, i stället, släppte de lös de fångna.

Prästerna och de Äldste spred då ett tillkännagivande, att de som sett detta var berusade och egentligen inte hade sett något. Men många bekräftade att de sett Honom med sina egna ögon, och att de känt piskan på sina ryggar; men var maktlösa att göra motstånd, för när några av de djärvare av dem sträckte ut sina händer, kunde de inte gripa gestalten som de såg och inte heller ta tag i piskan som straffade dem.

Från denna stund, trodde dessa på Jesus, att han var sänd av Gud, för att lätta de betrycktas bördor och befria de fängslade. Och de ändrade sina livsvanor och syndade inte mer. Och han visade sig också för andra i kärlek och barmhärtighet och botade dem genom sin beröring och räddade dem från förföljarna.

Många liknande ting berättades om honom. Många sade ”I sanning kungariket har kommit”.

När Jesus stod upp från de döda, uppträdde och sågs av många i den heliga staden, föll en stor fruktan över de onda, men ljus och glädje kom till de rättfärdiga i hjärtat.

Jesus visar sig bland de tolv samma dag på kvällen, på veckans första dag, när dörrarna var stängda, där lärjungarna samlats av rädsla för judarna, kom Jesus och stod i deras mitt, och sade till dem, ”Frid vare med er”. Men de var rädda och trodde att de såg en ande.

Då sade han till dem ”Se, det är jag själv, så som ni sett mig förut. En ande kan verkligen visa sig i kött och ben som ni ser att jag gör. Se mina händer och mina fötter, vidrör och se”.

När han sagt detta, visade han dem sina händer och sitt hjärta. Då blev lärjungarna glada, när de såg att det var Herren. För Thomas, som kallades Didymus, en av lärjungarna, hade sagt till dem ”Om jag inte får se märkena från spikarna på hans händer, och sticka min hand i hans hjärta, så kommer jag inte att tro”. 

Sedan sade han till Thomas, ”Se mina händer, mitt hjärta och mina fötter; sätt era händer här, och var inte svaga i tron utan ha förtröstan” Thomas svarade och sade till honom ”Min Herre och min Gud”. Och Jesus sade till honom, Thomas, därför att du har sett mig, har du kommit till tro, välsignade är de som inte sett och ändå kommit till tro”.

Sedan sade Jesus åter till dem, ”Frid vare med er, så som Abba Amma (min Moder/Fader) har sänt mig, så tillönskar jag er”.

När han sagt detta, andades han på dem och sade till dem ”Mottag den Helige Ande, predika evangeliet och tillkännage till alla länder Människosonens uppståndelse. Lär ut den heliga kärleks-lagen som jag har gett er. Var och en som ger upp sina synder, de skall förlåtas, och de som fortsätter med sina synder, de skall hållas kvar.

Döp dem som tror och ångrar sig, välsigna och helga dem, och erbjud den rena gåvan av jordens frukter som jag lämnat till er till minne av mig. Hör, jag har gett min kropp och mitt blod för att offras på Korset, för världens förlossning från synderna mot kärleken, och från det förgångnas blodiga offer och fester.

Ni skall erbjuda Livets Bröd och Räddningens Vin till ett rent rökelseoffer, så som det skrivits om mig; och ni skall äta och dricka därav till ett minne, att jag har befriat alla som tror på mig från våra förfäders gamla träldom. För de, som gjorde sin buk till gud och offrade oskyldiga djur från vår jord till sin gud, i stället för sin köttsliga natur som fanns i dem. De åt deras kött och drack deras blod till sin egen undergång, fördärvade sina kroppar och förkortade sina liv, precis som hedningarna som inte kände sanningen, eller visste det och gjorde om det till en lögn.

Som jag sänder er, så sänd andra också, för att göra dessa saker i mitt namn.

Och han lade sina händer på dem.

”På samma sätt som Apostlarna, så vigs Profeter och Evangelister och Förkunnare, ett Heligt Prästerskap”.

Efteråt lade han sina händer på dem de valt ut till medhjälpare, en för var och en av de fyrfaldiga tolv, ”Dessa är för regeln och vägledningen av den universella kyrkan, så att alla skall fulländas på sina platser i Kristi kropps enhet”.