Reflektion

Onsdag före påsk

Livets och  dödens mysterium

Den gnostiska stigen är vägen som leder till den inre människans uppståndelse och leder till befrielse från födelsens och dödens hjul. Om längtan efter att gå denna väg vaknar i en människa, då är denna längtan ett tecken på att den gudomliga gnistan har blossat upp och att Kristusprincipen i hjärtat har vaknat.

I början är denna längtan fortfarande svag och ostadig. Om den inre lågan i mikrokosmos hjärta inte får uppmärksamhet, kommer den snart att utsläckas grund av den mängd impulser som kommer till oss från det dagliga livet – impulser somrar till sig vår uppmärksamhet och distraherar oss från den nyss tända gudomliga gnistan inom oss. Den gnostiska befrielsestigen kan vandras endast på grundvalen av en uppväckt andegnista. Av denna anledning ges rådet till lärjungens själ att ”gå in till mitten och höja sig upp till anden.”

Andliga traditioner så som mysterieskolor finns här för att göra det möjligt för en människa att vidmakthålla längtan efter helhet och för att förse henne med den andliga näring som är nödvändig för andligt uppvaknande och förnyelse. Genom ett kontinuerligt fokus på detta höga mål, förstärkt genom möten, blir andliga traditioner till en brännpunkt av andliga energier. Dessa krafter flödar från denna brännpunkt in i ett kraftfält i vilket de andliga traditionernas medlemmar kan andas fritt och på detta sätt ge det inre väsendet möjlighet att växa. 

Tempel spelar en avgörande roll i många andliga skolor. Om allt går väl, så är ett tempel mer än en byggnad där religiösa möten hålls. Ett sant tempel är en brännpunkt för andlig kraft, en osynlig reservoar för andliga energier som hela tiden fylls på och som ökar i kraft genom detta upprätthållna fokus. En tempelbyggnad kan bara fungera som ett sant tempel – som ett sant andligt fokus – om det hålls rent på alla sätt. Fysisk smuts, oljud, förnedrande eller sårande tankar och jordisk inriktning stör det mycket känsliga tempelfältet och försvagar det, eller leder till och med till ett fullständigt tillbakadragande av den andliga kraften.

I detta ljus är det lätt att förstå vad Jesus menar när han tillrättavisar djurhandlarna och pengaväxlarna som han finner i Jerusalems tempel. Mycket mindre förståeligt är hur Jesus rasar här, han som anses vara själva inkarnationen av universell kärlek. I kapitel 71 av De Heliga Tolvs Evangelium, läser vi:

”När judarnas påsk var nära , gick Jesus återigen upp från Bethlehem till Jerusalem. Han fann sittande i templet de som sålde oxar och får och duvor, och pengaväxlare.

När han hade gjort en piska av sju rep, drev han dem alla ut ur templet och släppte lös fåren och oxarna och duvorna, och hällde ut växlarnas pengar och välte borden.

Han sa till dem, ”Ta dessa saker; gör inte min Faders hus till ett handelshus. Är det inte skrivet, ”Mitt hus är ett Bönehus, för alla nationer”? Men ni har gjort det till ett näste för tjuvar, och fyllt det med alla slags skamliga ting.”

Han tillät ingen att bära en bägare med blod genom templet eller att några djur slaktades där.  Lärjungarna mindes att det var skrivet: ”Omsorg om ditt hus har uppslukat mig.”

Det uppförande Jesus visar här är så totalt annorlunda mot allt annat som har skrivits om honom, att man nästan kan tro att denna berättelse inte är äkta. Ändå finns det i alla fyra evangelierna i Bibeln. I det förflutna har den bokstavliga tolkningen av historien om renandet av templet använts för att rättfärdiga våldsamt och aggressivt uppförande.

Men när vi använder den inre nyckeln, visar sig en helt annan bild. Rent formellt är historien om renandet av templet inte en historisk redogörelse. Tolkad rent andligt, informerar denna historia oss om den inre stigen genom att använda bilder. Den rätta nyckeln finns i historien själv.

I kapitel 71 av De Heliga Tolvs Evangelium, läser vi vidare:

Då svarade Judarna, och sa till honom, ”Vilket tecken visar du oss, eftersom du gör detta?”

Jesus svarade och sa till dem, ”Återigen säger jag er, förstör detta tempel och på tre dagar ska jag bygga upp det igen.”

Men han talade om sin Kropps tempel. När han hade uppstått från de döda, mindes hans lärjungar att han sagt detta till dem; och de trodde på skrifterna och på ordet som Jesus sagt.

Ordet ”tempel” används här på ett mycket speciellt sätt. Det hänvisar inte bara till en byggnad för religiösa ceremonier, utan också till kroppens tempel, med vilket avses både den fysiska kroppen och hela människans personlighet. En personlighet är en individ som med hjälp av en fysisk kropp kan tänka, känna och handla i denna värld.

Adam, den ursprungliga okroppsliga gudomliga människan, var ett Andens tempel. Genom det som är känt som ”fallet”, drog de de andliga krafterna sig tillbaka och det mänskliga templet blev vanhelgat, blev kraftlöst. Otaliga nya personligheter har i århundraden levt i det vanhelgade mikrokosmiska templet, och de har alla lämnat sitt avtryck.

Denna process fortsätter tills det kommer en personlighet som som är tillräckligt full av erfarenheter och är kraftfull nog att återupprätta det vanhelgade mikrokosmiska templet till dess sanna uppgift. Detta återställande måste grundas i en uppväckt andegnista, för själens gnista är är den andliga brännpunkten för anden; mikrokosmos är det strålande kraftfältet.

Denna regenerationsprocess kan därför äga rum endast när andegnistan har tänts och personligheten är villig att bli ett Andens tempel för att kunna bli en andlig varelse, den fysiska kroppen inkluderad. Denna process kallas transfiguration: konstruktion av det inre templet, i vilket uppståndelsens kropp etableras.

En människa som följer sin inre kallelse kommer därför att renas från allt som hindrar inflödet av andlig kraft. Ansträngningar som är inriktade på det jordiska livet avslutas en efter en för att göra plats för ny andlig styrka.

Men, ett golv kan inte sopa sig själv, så allt detta renande utförs av det andliga ljuset när det mer och mer sänker sig ner i vederbörandes tempel. Om Kristusprincipen inuti har vaknat och den inre Kristus har uppnått en viss styrka, då är sju strålar aktiva inom en människa. Dessa Sjuandens strålar – symboliserat av piskan med de sju repen – kommer att avsluta de ting inom en människa som inte relaterar harmoniskt till det gudomliga livet.

Ljuskraften som ökar i styrka rör runt n hel del i den persons liv som söker gnostisk uppfyllelse. Värden som tidigare troddes vara orubbliga blir nu värdelösa. Girighet – symboliserat av månglarna och pengaväxlarna – drivs ut ur det inre templet.

Det fåraktiga flockbeteendet som tanklöst följde majoriteten byts nu mot självauktoritet. Bara på denna grund kan en människa ge rätt riktning åt sitt eget liv. genom att använda sin inre kompass. Fåren symboliserar också de krafter inom människan som stödjer den andliga vägen, men som i okunskap forfarande används på livets jordiska plan.

Det är med oxens styrka en stadig kurs hålls på denna väg när den en gång valts, men även oxen är fortfarande i händerna på denna jords månglare som representerar vårt habegär. Det andliga ljuset befriar denna styrka och riktar den mot det högre livet så att man kan fortsätta med kraft på den nya vägen.

Varje människa känner till längtan efter romantisk kärlek, Venus kärlek. Denna längtan symboliseras av duvorna. Men människohjärtat är kapabelt till en mycket högre kärlek. Hjärtat är ett tempel i sig själv, platsen för universell kärlek som innefattar allt och alla. När duvorna befrias ur månglarnas händer, så höjer de sina hjärtan till den universella allomfattande kärleken. Denna universella Kärlek är en högre oktav av Venuskärleken och symboliseras av Uranus.

Varje själens lärjunge som uthärdar på den gnostiska vägen upplever kaos under en viss period av sitt liv, när det verkar som om nästan allt hon företar sig faller sönder i hennes händer. Lyckligtvis är denna situation tillfällig, och hon lär sig förstå att uppbrytandet av hinder är nödvändigt för att bygga det nya inre templet. Larven måste försvinna innan den kan bli en fjäril. Själens sanna lärjunge låter detta hända i lugn och  tillförsikt.

Jesus uttalade att han skulle bygga ett nytt tempel på tre dagar; Evangelierna säger oss att han uppsteg från de döda efter tre dagar. Här gäller återigen den inre nyckeln, för de tre dagarna som nämns antyder att det gäller en trefaldig process.

Denna treenighet speglas också i ett välkänt motto från 1600-talets Rosenkorsare vilket lyder:

Vi är födda ur Gud,

i Jesus dör vi,

genom den Helige Ande återföds vi.

Gå denna Väg, och ni skall finna Gud.

Sök Sanningen, och Sanningen ska göra er fria.

Lev i Livet, och ni ska inte se döden.

De Heliga Tolvs Evangelium 75:12