Berättelse

Onsdag före Påsk

Den sista måltiden och tvagningen av fötter

Kap 75 och 76 ur De Heliga Tolvs Evangelium

I kvällningen kom Mästaren in i huset, och med hon var samlade de Tolv och deras vänner; Petrus, Jacob, Thomas, Johannes, Simon, Matteus, Andreas, Nathaniel, Thaddeus, Judas, Filippos, och deras följeslagare (och också Judas Iscariot, som av människorna räknades till de tolv tills dess att han skulle bli blottställd.)

De var alla klädda i klädnader av vitt linne, rent och ljust, för linne är helgonens rättfärdighet; och var och en hade sin stams färg. Men Mästaren var klädd i sin rent vita klädnad, överallt vit, utan söm eller fläck.

De tävlade mellan sig om vem av dem som skulle hållas högst; därför sade han till dem, ”Låt den som är störst bland er bli den som tjänar.” Jesus sade, ”Jag önskar starkt att äta denna Påskmåltid med er innan jag lider för att befästa Minnet av mitt Offer till Gud för tjänandet och frälsningen av alla. Får skåda, den timme kommer när människosonen ska bli förrådd och hamna i händerna på syndare.”

En av de tolv sade till honom, ”Herre, är det jag?”

Och han svarade, ”Den som jag ger brödet doppat i vin, densamme är det.”

Iskariot sade till honom, ”Mästare, se det osyrade brödet, det blandade vinet, och oljan och örterna, men var är lammet som Moses befallde?” (För Judas hade köpt lammet, men Jesus hade förbjudit att det skulle dödas.)

Johannes talade i Anden, och sade, ”Se Guds Lamm, den gode Herden som ger sitt liv för fåren.” Och Judas blev bedrövad vid dessa ord, för han visste att han skulle förråda honom.

Men återigen sade Judas, ”Mästare, är det inte skrivet i lagen att ett lamm måste bli slaktat till Påsk inom portarna?”

Och Jesus svarade, ”Om jag lyfts upp på korset då ska lammet sannerligen slaktas, Men ve den som lämnar det i slaktarnas händer; det skulle vara bättre för honom om han inte hade blivit född. Sannerligen säger jag er, för detta har jag kommit in i världen att jag skulle sätta stopp för alla blodsoffer och ätande av köttet från djur och fåglar som slaktats av människorna. I begynnelsen, gav Gud åt alla trädens frukter och säd och örter till föda, men de som älskade sig själva mer än Gud eller sina medmänniskor, förvanskade sitt handlande och bringade sjukdomar i sina kroppar och fyllde jorden med lusta och våld. Inte genom att spilla osynligt blod, utan genom att leva ett rättfärdigt liv, ska ni finna Guds frid.

Ni kallar mig Kristus av Gud och ni säger väl, för jag är Vägen, Sanningen och Livet. Vandra på Vägen, och ni ska finna Gud. Sök Sanningen och Sanningen ska göra er fria. Lev i Livet, och ni skall inte se någon död. Alla ting är levande i Gud, och Guds ande fyller alla ting. Håll budorden. Älska er Gud med allt ert hjärta och älska er granne som er själv. På detta vilar hela lagen och profeterna. Och summan av lagen är detta – Gör inte mot andra det ni inte vill att de skall göra mot er. Gör mot andra det ni skulle vilja att andra skulle göra mot er. Välsignade är de som håller denna lag, för Gud finns i alla varelser. Alla varelser lever i Gud, och Gud är gömd i dem.” Efter detta doppade Jesus brödet i vinet och gav det till Judas Iskariot och sade,”Det du skall göra, gör det fort”.

Efter att ha mottagit brödet gick han omedelbart ut, och det var ljust. När Judas Iskariot hade gått ut, sa Jesus, ”Nu är Människosonen förhärligad bland sina tolv, och Gud är förhärligad i honom. Och sannerligen säger jag till er, de som mottar er mottar mig, och de som mottar mig mottar Fader-Modern. Den som sände mig och ni som har varit trogna sanningen skall sitta på tolv troner, dömande Israels tolv stammar.” Någon sade till honom, ”Herre, kommer du nu att upprätta Israels konungadöme?” Och jesus sade, ”Mitt kungarike är inte av denna världen, inte heller är allt Israel som kallas Israel. De i varje nation som inte smutsar sig med grymhet, som är rättfärdiga, som älskar nåden, som ärar alla Guds verk, och som ger bistånd till alla dem som är svaga och förtryckta – de är Guds Israel.”

Påskmåltiden var över, och ljusen var släckta, för det var kväll. Jesus steg upp från bordet och lade sin ytterklädnad åt sidan, och lindade en handduk runt sin midja; och hällde vatten i ett handfat. Han tvättade fötterna på var och en av de fyrfaldiga Tolv och torkade dem med den handduk som var lindad runt honom. En av dem sade, ”Herre, du skall inte tvätta mina fötter.” Jesus sade, ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.” Och han svarade, ”Herre, tvätta inte bara mina fötter, utan mitt huvud och mina händer.”

Han sade till honom, ”De som har kommit ur badet, behöver inte tvätta sina fötter, de är rena överallt.”

Så satte han på sig ytterklädnaden av rent vitt linne utan fläck eller söm, satte sig vid bordet och sade till dem, ”Vet ni vad jag har gjort er? Ni kallar mig Herre och Mästare, och om då er Herre och Mästare har tvättat era fötter, bör ni också tvätta varandras fötter. För jag har givit detta exempel, att som jag har gjort er så ska ni också göra mot andra. Jag ger er ett nytt budord, att ni älskar varandra och alla Guds varelser. Kärleken är uppfyllelsen av lagen. Kärleken är av Gud, och Gud är kärlek. Den som inte älskar, känner inte Gud.

Nu är ni rena genom ordet jag har talat till er.

Genom detta ska alla människor veta att ni är mina lärjungar om ni har kärlek till varandra och visar nåd och kärlek till alla Guds varelser, speciellt mot dem som är svaga och förtryckta och lider. För hela världen är full av mörka platser fyllda av grymhet och smärta och sorg genom människans okunnighet och själviskhet. Jag säger er, älska era fiender, välsigna dem som förbannar er och ge dem ljus i deras mörker, och låt kärlekens ande bo i era hjärtan och flöda för alla. Åter säger jag er, älska varandra och all Guds skapelse.” När han hade slutat, sade de, ”Välsignad vare Gud.” Då upphov han sin röst, och de förenades med honom, sägande, ”Så som hjorten törstar efter vattenbäckar, så törstar min själ efter dig, o Gud.”

Och när de hade slutat, så överlämnade en av dem ett rökelsekar fullt av glödande kol, och han kastade rökelse därpå, även den rökelse som hans moder hade givit honom på hans uppenbarelses dag, och sötman från doften fyllde rummet.

Då placerade Jesus fatet framför sig och bakom det kalken, och som han lyfte upp sina ögon mot himlen tackade han för Guds godhet i alla ting och mot alla, och därpå tog han det osyrade brödet i sina händer och välsignade det; och likaså vinet blandat med vatten och välsignade det; sjungande Åkallan av det Sjufaldigas Heliga Namn, kallande på den trefalt Heliga Fader – Modern i Himmelen att sända ner den Helige Ande för att göra brödet till hans kropp, och också Kristi kropp, och vinets frukt att bli till hans Blod, och även Kristi Blod, för syndernas förlåtelse och evigt liv till alla som följer evangeliet.

Därpå lyfte han upp Offret mot himlen, och sade, ”Människans Son som också är Dottern, är upplyft från jorden, och jag ska dra alla människor till mig; då ska det bli känt för allt folk att jag är sänd av Gud.”

Efter att ha gjort detta, talade Jesus dessa ord, när han lyfte sin blick mot himlen. ”Abba Amma, timmen har kommit; förhärliga din Son så att din Son må bli förhärligad i dig. Ja, Du har förhärligat mig, Du har fyllt mitt hjärta med eld, Du har satt en lampa på min högra hand och på min vänstra, så att ingen del av min kropp ska vara utan ljus. Din Kärlek lyser på min högra hand och Din Visdom på min vänstra. Din Kärlek, Din Visdom, Din Kraft är uppenbarade i mig. Jag har förhärligat Dig på jorden; jag har avslutat det arbete Du gav mig att göra.

Helige, håll genom Ditt Namn de Tolv och deras medföljare vilka Du har givit mig, så att de ska bli ett precis som vi är ett. Medan jag var med dem i världen, höll jag dem i Ditt Namn och ingen av dem är förlorad; för den som gick ut från oss var inte en av oss; icke desto mindre ber jag för honom att han må bli upprättad.

Fader-Moder, förlåt honom, för han vet inte vad han gör.

Och nu kommer jag till Dig, och detta talar jag i världen så att de har min glädje som uppfyller dem själva. Jag ger dem Ditt ord. och världen hatar dem för att de inte är av världen, precis som att jag inte är av världen. Jag ber inte att Du ska ta dem ur världen, utan att du ska beskydda dem från det onda, medan de fortfarande är i världen. Helga dem genom din Sanning. Ditt ord är Sanning. Som Du sänder dem in i världen, så sänder jag också dem in i världen, och för deras skull helgar jag mig så att de också ska bli helgade genom Sanningen.

Inte bara ber jag för dessa, utan för alla som ska läggas till deras antal, och för de Två och Sjuttio också som jag sent ut; ja, och för alla som ska tro på sanningen genom ditt ord, att de också ska vara ett  som Du Mest Helige är i mig och Jag i Dig; att de också må bli ett i Dig, att världen må veta att Du har sänt mig. Helige Fader, jag vill också, att de som Du givit mig, ja alla som lever, ska vara med mig där jag är, att de ska delta i min härlighet vilken du ger mig, för Du älskar mig i allt, och allt i mig, från före världens skapelse. 

Världen har inte känt Dig i Din rättfärdighet, meniga känner Dig, och dessa vet att du har sänt mig. Jag har sagt Ditt Namn till dem, för att den kärlek som du har älskat mig med också ska vara i dem, och att den från dem ska flöda över, till alla dina varelser, ja, till allt.”

När dessa ord var sagda, höjde de alla upp sina röster med honom, och bad som han hade lärt dem, sägande, ”Vår Fader-Moder, som är ovanoch inom, Helgad vare Ditt Heliga Namn, i Tvåfaldig Treenighet. I Visdom, Kärlek, och Rättvisa, må Ditt Konungarike komma till alla. Din heliga Vilja må bli gjord alltid; som i Himmelen, så på Jorden. Ge oss dag för dag att få del av Ditt heliga Bröd, och frukten av Din levande Vinranka. Så som vi försöker göra andra perfekta, gör också oss perfekta i Dig Kristus. Visa oss din Godhet, så att vi må visa andra samma sak. I vår stund av prövning, befria oss från ondska. För Ditt är Kungariket, Makten och Härligheten. Från tidsåldrars tidsåldrar, nu, och till tidsåldrars tidsåldrar. Amen.”

Då tog vår Mästare det heliga brödet och bröt det och vinrankans frukt också och blandade det, och efter det att han välsignat och helgat båda, lade han en bit av brödet i bägaren och välsignade den heliga föreningen. Då gav han det bröd han helgat till sina lärjungar och sade, ”Ät, för detta är min kropp, och Kristi kropp, vilken är utgiven för själens frälsning och kroppens.” På samma sätt gav han dem vinrankans frukt vilken han välsignat och sade till dem, ”Drick, för detta är mitt blod, och Kristi blod som är utgjutet för er och för många, till själens och kroppens frälsning.”

Och när alla hade deltagit, sade han till dem, ”När helst ni samlas i mitt namn, gör detta offer till mitt minne, det eviga livets bröd och den eviga frälsningens vin; och ät och drick av det med ett rent hjärta, och ni ska få av Guds liv som bor i mig.” När de sjungit en hymn, stod Jesus upp i mitten av sina apostlar, och när de som i en högtidlig dans gick mot honom, som var deras Centrum, så gladdes de i honom. Då gick han ut till Olivberget, och hans lärjungar följde honom.

Judas Iskariot hade gått till Kaifas hus och sagt till honom, ”Se, han har firat Påsk innanför portarna, med Meze istället för lamm. Jag köpte faktiskt ett lamm, men han förbjöd att det skulle dödas, och mannen jag köpte det av är vittne.”

Och Kaifas rev sina kläder och sade, ” Detta är i sanning en Påsk enligt Mose Lag. Han har gjort en gärning som är värd döden, för det är en svår överträdelse av lagen. Varför behövs fler vittnen? Precis nu har två rövare brutit sig in i templet och stulit lagboken, och detta är slutet på hans läror. Låt oss berätta detta för dem som följer honom, för de kommer att frukta lagens överhöghet.”

En som stod bredvid Judas kom ut och sade till honom,”Tror du att de kommer att döda honom?” Judas sade, ”Nej, för han kommer att göra någon mäktig handling för att rädda sig ur deras händer, precis som när de i synagogan i Capernaum uppreste sig mot honom och tog honom till krönet på kullen och skulle kasta ner honom, och gick han inte därifrån trygg mitt ibland dem? Han kommer säkert att fly från dem nu också och utropa sig själv öppet och uppföra Konungariket som han talar om.”