Reflektion
Lördag före Pingst    
Att lyftas in i ett annat rike.
 
Varje människa på jorden äger ett livets träd. Det består av den fysiska ryggraden med dess trettiotre kotor och ormelden som omger den.               
Detta eldiga flöde av energi är den kanal genom vilken medvetandet överförs till det fysiska nervsystemet i människan.
Fastän människan i biologisk mening är en levande varelse kan vi i gnostiskt perspektiv inte längre tala om ett Livets träd.
 
I individens nuvarande tillstånd och hos mänskligheten i allmänhet, är Livets träd kristalliserat och för skadat för att kunna uthärda den Helige Andes eldkraft. I den rådande situationen är krafterna som cirkulerar i ormelden avstämda på den materiella världens liv. Det är, trots allt, den värld där vi är medvetna i detta ögonblick, den värld vi kan uppfatta med våra sinnen och i vilken vi leder våra liv.                         
Vårt Livets träd är perfekt anpassat till livet i den fysiska världen, och dess astrala motsvarighet, det en gång så härliga Livets träd har fallit till en ödslig stubbe som profeten Jesaja så träffande beskriver det. 
                                   
Men de som någonsin har sett bortom den sorgliga synen av ett fällt träd i skogen eller i en trädgård, vet att ett helt träd kan växa upp igen, till och med från en till synes död stubbe. Det börjar med ett litet skott någonstans på sidan. Och så är det med människan: det börjar med ljusvidröringen från andegnistan i hjärtat, med ljusets kyss. Som en verkan av detta börjar hjärtats kundalini att flöda och en liten stråle av ljus kommer fram från trädets rot.
 
I Jesaja står det skrivet:  “Ett skott skall komma ut ur Jesse stam och en gren skall växa ut från dess rot. Herrens ande skall vila på honom, visdomens och förståelsens ande, råds och starkhets ande, Herrens kunskaps och fruktans ande. Han skall ha sitt välbehag i Herrens fruktan; och han skall inte döma efter vad som ögonen se eller skipa lag efter det öronen höra………”
Jesaja 11:1-3
 
Denna profetia från Gamla Testamentet betraktas ofta som kungörelsen om räddarens födelse. I gnostisk mening är detta helt rätt: varje människa har en andekärna i hjärtat genom vilken den förlösande kosmiska Kristuskraften kan mottas. Jesajas profetia vänder sig till varje människa, speciellt i den tidsperiod vi nu lever i. Målet för de nuvarande kosmiska förhållandena är att frambringa ett nytt träd från den avhuggna stammen.                            
                               
På grund av mänsklighetens nuvarande biologiska status är det i alla fall inte lätt att frigöra själen från dess fångenskap. Hjärta och sinne är fokuserade på denna värld där rädslor och sorger dominerar. Ormeldens energiflöden anpassar sig till detta.                                                                                                                 
Ofta är det endast möjligt att öppna hjärtat för själens liv genom en betydande livschock. En djupgående livsupplevelse kan få hjärtat att se åt ett annat håll. Ibland krävs flera chocker för att hålla sinnet öppet för den fångna själen. Då kan den tröstande ljuskraften från själens livsfält stiga ned i det sårade hjärtat. Det är dopet med levande vatten. Hjärtats kundalini stiger upp ur hjärtat och börjar sin väg uppåt till det mänskliga huvudet, där det öppnar de latenta andliga krafterna vilka har planterats där som frön för utvecklingen av den sjufaldiga personligheten.                                                                                 Den rena ljuskraften från hjärtat renar de fysiska tankeorganen, bokstavligen lyfter dem till en högre aktivitetsnivå. Den lägre naturens tankar som avundsjuka, svartsjuka och kritik kommer att avvisas inifrån.
 
Och så snart en viss miniminivå av renhet har uppnåtts, kommer också ljuskraften att gå ned i det speciella organet mitt i huvudet, hypofysen. Det är dopet i levande eld.
Och sedan kommer den mest exceptionella och mest andliga process som kan hända i en persons liv; uppförandet av livets träd i den levande biologiska människan med början från det växande skottet i hjärtat.
 
Ljuskraften sänker sig ned längs den sympatiska nervens högra sträng, symboliserad av Maria – Martas syster – ända ned till rotchakrat. Det är i detta chakra som karman flyter in i personligheten och manifesterar sig själv som en karaktär, som talanger och tillkortakommanden, som gillande och ogillande.
 
Karma för oss genom livets skola och representeras symboliskt som en hopringlad orm i rotchakrat.
Ljuset går ned i den mörkaste delen av människan, till den plats där mikrokosmos är rotad i den materiella världen.
 
Det gamla livets träd har bokstavligen ryckts upp med rötterna av Ljuset så att ljuskraften senare kan fortsätta sin kurs uppåt längs den vänstra nervsträngen för att öppna kronchakrat för dess sanna uppgift. 
 
En människa i detta tillstånd är som en kaduceus, den nya Mercuriusstaven.  Jakobs stege i Första Mosebok 28 med sin ena ände på jorden och den andra i himmelen refererar också till den nya ormelden. Änglar – Guds manifestationer – går upp och ned längs denna himmelska stege genom kronchakrats öppna port: “Sannerligen, sannerligen, jag säger er, härefter skall ni se himlen öppen och Guds änglar gå upp och ned på människosonen.”                                                                                                                                                          De heliga tolvs evangelium 10:10   
 
Uppåtgående och nedåtgående av sjuandens kraft kan ses som Guds andning. Det nya trädet är fullvuxet och människan är bokstavligen “ i världen men inte av världen.”                                                                                                          
Med sin biologiska personlighet står hon mitt i världen av mångfald och polariteter, men till sin inre varelse är hon medborgare i enhetens värld. Hon är en levande bro mellan himmel och jord. Nu kan hon verkligen acceptera uppgiften att tjäna värld och mänsklighet på uppdrag av ljuset. 
I Evangelierna är detta tjänande symboliskt representerat av lärjungarna som sänds ut i världen av Jesus för att predika och bota.
 Lärjungarna symboliserar de tolv paren kranialnerver både till deras fysiska och andliga aspekter. Jesus säger: 
“Smörj och hela de sjuka, tvätta de spetälska, res upp de döda, driv ut djävlarna. Fritt har ni mottagit, fritt givit. Var visa som ormar och menlösa som duvor.  
Var oskuldsfulla och obefläckade.
 
 
 
Det finns ingenting som är dolt som inte skall avslöjas; eller gömt, som inte skall bli känt. Det jag berättar för er i mörker, tala om det i ljuset när tiden är kommen, och vad ni hör viskas i ert öra, predika det från hustaken.”
                De heligas tolvs evangelium 17:7,9,12-13.
 
 
“Att predika från hustaken” är en symbolisk antydan som avser att tjäna från det högsta uppnåeliga tillståndet som människa: det gäller en fysisk människa som äger en ormeld av andeljus. En sådan person hittar bokstavligen sig själv på gränsen mellan himmel och jord: hon står “på världens topp”. Dessa tjänare är befriade från egots lägre krafter: deras gamla Livsträd har verkligen blivit uppryckt med rötterna och hjärta och huvud har blivit renade genom ljuset. 
Spontant är de menlösa som duvor och visa som ormar…. Deras ljus skiner i världen och varje ord de uttalar bär ljuskraft med sig. De är som livbåtar på världens hav som levererar sin dyrbara, helande balsam till alla mänskliga själar.
Med denna levande bild i vårt sinne, kan vi närma oss Uppståndelsen. Jesu uppståndelse beskrivs i slutet av Matteus, Markus och Lukasevangeliet och i kapitel 180 i Aquariusevangeliet och i kapitel 95 av De heliga tolvs evangelium.                                                                                                  
 
Varför steg Jesus upp till himmelen? 
Varför stannade han inte på jorden i en synlig kropp för att hjälpa mänskligheten?
En viktig aspekt av esoterisk kristendom är att Jesus vid sin uppståndelse inte lämnade mänskligheten för att kunna återvända som en fysisk människa i en avlägsen framtid.
 
 Ja, vid hans uppstigande försvann hans kroppsliga, förnimbara form, men på samma gång befriades själens kristuskraft från sina band till ett fysiskt framträdande. Från detta ögonblick och framåt blev det tillgängligt för hela mänskligheten som ett atmosfäriskt fenomen, som en “klädnad utan söm”. Detta är i linje med vad Jesus säger: “Jag kommer att vara med er ända till världens slut”.                                                                                                                                                                                                       De heliga tolvs evangelium 44:6
 
 
 
 
På samma gång upplyser Jesus oss om sitt arbete i de himmelska rikena för att förbereda dem för mottagandet av det helade mänskliga mikrokosmos.
Därför säger han: “I min Faders hus finns många boningar; om det icke vore så hade jag sagt er det. Och om jag beger mig för att förbereda en plats för er, så kommer jag tillbaka för att själv mottaga er; för där jag är skall ni också vara. Och vart jag går vet ni och vägen känner ni. Och ordet ni hör är inte mitt men Faderns som har skickat mig. Dessa saker har jag sagt er då jag fortfarande är med er. Men Tröstaren, som är min Moder, heliga visdom, som Fadern kommer att sända i mitt namn, hon skall lära er alla ting och föra alla ting till ert minne, allt jag sagt er. Frid kommer jag lämna er, min frid ger jag er; inte som världen ger, ger jag till er”.                                                                                                                                                                                                                 De heliga tolvs evangelium 72:1, 10-11.
 
Vi vet att personerna och händelserna i evangelierna tjänstgör som symboler för inre andliga krafter och händelser. I mikrokosmisk mening är Jesus den nya själen som mognar som ett resultat av att gå den gnostiska andliga vägen. Han använder sig av en helt ny personlighet, en ny sjufaldig odödlig kroppsgestalt. Denna nya kropp avser också den förhärligade kroppen eller uppståndelsekroppen.
Denna förnyade immateriella kropp kan bara utvecklas i och genom förbindelsen med en dödlig naturlig kroppsgestalt, precis som att varje ofött barn växer i sin naturliga moder medan det är förbundet med henne genom navelsträngen. Endast genom den förbindelsen kan barnet växa. Men från en viss punkt måste den nya varelsen fortsätta mer eller mindre oberoende; det är det vi kallar “född”. Mer specifikt: barnet färdas från en livsmiljö till en annan, där hon måste andas på ett nytt sätt. Där kommer barnet att fortsätta sitt liv och utvecklas till vuxen ålder. Denna utveckling är möjlig bara om navelsträngen är avklippt.
 
På samma sätt kan vi närma oss den inre uppståndelsen för själslärjungen som mognat till denna fas.
 
Den förnyade kroppsgestalten måste skäras av från den dödliga människan så att han kan “födas” i sin naturliga livsmiljö, själens rike.
 
Därför måste Jesus “stiga upp till himmelen”, han måste dra sig tillbaka till det gudomliga riket. För bara där kan den befriade människan själv andas in andens krafter och på det sättet befria den Helige Andes kraft, tröstaren, för alla som är öppna för det. Men det är ett område där det vanliga medvetandet inte har tillträde. Bara själen förmår leva och ha erfarenheter där. För dem som följer den gnostiska stigen krävs speciell beredskap att tjäna, orubblig inre kunskap och enastående kärlek till Alltet, för att låta denna process ske inom henne. 
 
Efter uppståndelsen är mikrokosmos fundamentalt befriad från “världen av gott och ont” i vilken hon blev intrasslad efter fallet. Födelsens och dödens hjul har upphört att snurra. Varje fallet mikrokosmos är förutbestämt att gå denna väg, en väg där personligheten lämnas kvar på jorden för att där fullfölja sin roll som fackelbärare så länge som möjligt.
Den fysiska varelsen, symboliserad av lärjungarna, kan bli förtvivlad och osäker om processens äkthet, som hon inte längre kan uppfatta på något sätt. Hon måste släppa taget om sina gamla övertygelser en gång till. Det står skrivet att Jesus steg upp till himlen i ett moln, och att han kommer att återvända i ett moln.  
 
Denna Kristi  “återkomst” eller “andra kommande” är en av de mest fundamentala aspekterna av Kristusmysteriet: Kristus-kraften är den kosmiska mysterieskolans energi, tillgänglig för var och en.
 
Denna kraft vill uttrycka sig själv i varje individ som fortsätter på den Gnostiska stigen av själens återfödelse, oavsett var i världen den personen befinner sig.
Den vill avslöja sig själv för det inre vetandet och bli aktiv som ett moln av ny kraft i den mänskliga auran.
 
Varje gång en grupp människor, strävande mot detta upphöjda mål, seglar ut tillsammans och i sitt gemensamma sökande formar ett kollektivt kraftfält, är det möjligt att deras kollektiva “kropp”, deras ark, kan bli ren till en sådan grad att den når den andliga fasen av “Kristi återkomst”. Den kan befinnas värdig att bli förbunden med det Universella broderskapet och bli en länk i den apostoliska kedjan.
 
 Då kommer alla medlemmar i gruppen ta del av nåden av den Helige Andes intensiva vidröring.
                                                 
Vi avslutar denna reflektion med ett avsnitt ur kapitel 95 av De Heliga Tolvs Evangelium.
“Efter att ha sagt dessa ting lyfte han sina rena och heliga händer och välsignade dem. Och det hände att medan han välsignade dem så skildes han från dem, och ett moln, ljust som solen, tog emot honom ur deras åsyn, och när han åkte upp höll några honom i fötterna och andra tillbad honom, med ansiktena mot jorden. När de orubbligt stirrade mot himlen stod två i vita klädnader bland dem och sade: “Ni män av Israel, varför står ni och stirrar mot himmelen? Samme Jesus som tas ifrån er i ett moln, och  så som ni sett honom gå in i himlen, så skall han komma tillbaka till jorden”.          
De heliga tolvs evangelium 95: 6-7.
 
“De var alla uppfyllda av Helig Ande och började att tala i tungor så som Anden ingav dem att tala”.
De heliga tolvs evangelium 96: 9