Berättelsen

Lördag före pingst

Utgjutandet av anden

Kapitel 96 av de heliga tolvs evangelium

När de återvände från Berget förenades lärjungarna tillsammans i den övre salen, och de fortsatte alla i endräktig tillbedjan och ödmjuk bön och de räknades till ungefär etthundratjugo. Den dagen stod Jakob upp och sade: “Män och bröder, ni känner till hur Herren, före han lämnade oss, valde ut Petrus att leda oss och ha uppsikt över oss i hans Namn; och hur det måste bli så att en av de som varit med oss och varit vittne till hans uppståndelse skall bli vald och utsedd för att ta hans plats”.                                                                  Och de valde två med namnen Barsabas och Matteus, och de bad och sade “Du Herre, som känner alla människors hjärtan, visa dessa två du valt ut att delta som apostel, från vem du uppfostrar din tjänare Peter att presidera över oss”. De delade ut lotterna och lotten föll ut på Matteus och de tolv tog emot honom och han räknades bland apostlarna. Sen skiljde Johannes och Jakob Petrus från deras tal genom handpåläggning att han skulle leda dem i Herrens Namn, sägande “Broder var som en huggen sten, sex kvadrater. Även du Petrus som är Petra som vittnar om sanningen på varje sida”. Apostlarna fick stavar för att leda deras steg på sanningens och ärans kronas väg; till profeterna gavs brinnande lampor för att lysa upp stigen och rökelsekar med eld och till Evangelisterna, den heliga lagens bok för att återkalla folket till de första principerna; och till pastorerna gavs koppar och fat för att föda och nära flocken. Men inget gavs till någon som inte gavs till alla, för alla var ett prästerskap under Kristus deras mästare och största överstepräst i Guds tempel; och till diakonerna gavs korgar för att de i dem skulle bära de saker som behövdes för helig tillbedjan. Och de var runt etthundratjugo, och Petrus ledde dem.

När den tredje dagen helt var där var de alla i endräkt på en plats, och när de bad där kom ett ljud från himmelen som från en brusande mäktig vind, och rummet där de samlats skakade och det fyllde platsen. 

 Där syntes kluvna eldstungor som en eld över var och ens huvud. Och de fylldes alla av Helig Ande och började tala i tungor som anden ingav dem att tala. Petrus stod upp och predikade Kristi Lag till mängden av alla nationer och språk som var förenade tillsammans så som det omtalas av vad som setts och hörts, och varje människa hörde på sitt eget språk det där han var född. Och bland de som lyssnade hade tre tusen själar samlats i Kyrkan den dagen; och de mottog den Heliga Lagen, ångrade sina synder och döptes och fortsatte orubbligt i Apostlarnas gemenskap och tillbedjan. De som trodde gav bort vad de ägde och hade allt gemensamt och bodde tillsammans på en plats, visade Guds kärlek och godhet till sina systrar och bröder och till alla djur och arbetade med sina händer för det gemensamma goda. Och från dessa kallades tolv för att bli Profeter med Apostlarna, och tolv för att bli Evangelister, och tolv för att bli pastorer, och till detta lades deras hjälpare, diakoner av den universella kyrkan och tillsammans blev de etthundratjugo. Och så restes Davids tabernakel med levande människor, fyllda av godhet precis som mästaren visat dem. 

Jakob, Herrens bror gavs till Jerusalems kyrka för att vara dess ordförande och Ängel, och tjugofyra präster under honom i ett fyrfaldigt departement, och hjälpare och diakoner också. Och efter sex dagar kom många tillsammans och det tillkom sex tusen män och kvinnor som mottog den heliga kärlekslagen, och de mottog ordet med glädje. När de förenades tillsammans på Herrens dag efter att sabbaten var förbi och de erbjöd den Heliga måltiden fattades Maria och Josef Jesu föräldrar. Och de letade med fann dem inte. Några av dem sa, “säkerligen har Herren tagit bort dem som han gjorde med Magdalena”. Och de fylldes av vördnad och sjöng lovsånger till Gud. Och Guds Ande kom över apostlarna och profeterna med dem, och när de kom ihåg vad Herren hade lärt dem bekände de Gud med en röst sägande,

“Vi tror på en Gud: den oändlige, den hemliga basen, den evige Fadern Modern av vilka allt är osynligt och synligt, allt i alla, genom allt, runt allt. De heliga två, av vilka alla saker består, som har varit, som är, och som skall komma. Vi tror på vår Herre, vår Fru, den perfekta heliga Kristus, Guds Gud, dyrkade Ljusens Ljus; vår Herre, Fadern, Make och son; vår Fru, Moder, Brud och dotter. Tre former i ett odelat väsen; en treenhet, att Gud kan uppenbaras som Fadern, Maken och sonen av varje själ och att varje själ kan fulländas som Mor, Brud och Dotter till Gud. Och detta genom Andens nedsänkande i själen och genom själens uppstigande i Anden som kommer från Himmelen och är inkarnerad av den välsignade Jungfrun, i Jesus-Maria, och varje Kristus av Gud; och föds och lär ut sättet att leva och lider under världens härskare, och korsfästs och begravs och stiger ned till helvetet. Som åter stiger och höjer sig i ära; därifrån givande ljus och liv till allt. Vi tror på Guds sjufaldiga Ande, Livgivaren, som fortsätter från de heliga två vilken kommer på Jesus Maria och alla som är trogna det inre ljuset; som bor i Kyrkan, det av Gud utvalda Israel; som alltid kommer in i världen och lyser upp varje själ som söker; som ger Lagen som dömer de levande och döda; som talar genom profeterna från varje tid och område. Vi tror på en Helig och Universell Apostolisk Kyrka, vittne till all sanning, givaren och mottagaren av det samma; född av Anden och Guds eld, närd av vattnen, frön och jordens frukter. Som genom Livets Ande, hennes tolv böcker och sakrament, hennes heliga ord och verk knyter samman de utvalda i en mystisk gemenskap, och avstämmer mänskligheten med Gud, gör oss till deltagare i det Gudomliga Livet och ämnet angående det samma i heliga symboler. Och vi ser fram mot den universella Kristus ankomst och Himlarnas Konungarike där rättfärdighet bor. Och den heliga staden som har tolv portar och där Guds Altare och Tempel är. Varifrån de tre Ordningarna fortsätter i fyrfaldig ministär för att lära ut all sanning och erbjuda det dagliga offret och lovet. Och i det inre så i det yttre; i det stora som i det lilla. Som ovan så nedan; i himmelen så på jorden.

Vi tror på själens rening genom många födslar och erfarenheter. Vi tror på uppståndelsen från de döda och det eviga livet för de rättfärdiga från tidsålder till tidsålder och vila i Gud för evigt. Amen”

När ångan från rökelsen uppstod hördes ljudet av många klockor och en mängd av den himmelska härskaran prisade Gud och sade: “Ära, heder, beröm och tillbedjan till Gud, Fadern, Maken och Sonen. En med Modern, Bruden och Dottern vilka föregår den Eviga Anden och från vem alla ting skapats. Från tidsålder till tidsålder, nu, och från tidsålder till tidsålder – Amen; Halleluja, Halleluja, Halleluja”.     

Och om någon människa tar bort eller lägger till ord från detta evangelium eller gömmer ljuset från det som är givet av Anden under en skäppa. Det som gavs av de tolv vittnena valda av Gud för världens upplysning och räddning, låt honom bli Anathema Maranatha tills Kristus, Jesus-Maria kommer, vår räddare med alla de fromma helgonen.

För de som tror är dessa saker sanna. För de som inte tror är det som en gagnlös saga. Men hos de som har sinnen och hjärtan som uppfattar det som rör Anden snarare än ordet som dödar, de är andliga sanningar. För dessa saker som är skrivna är sanna, inte för att de är skrivna, snarare har de skrivits för att de är sanna; och de är skrivna för att ni skall tro med era hjärtan och förkunna med era munnar till räddning för många.

 Amen

Här slutar det Heliga Evangeliet om det perfekta livet av Jesus-Maria, Kristus, av köttet son av David, av Anden son av Gud.

Ära vare Gud med vars kraft och hjälp det har skrivits.