Reflektion 4 januari: Uppvaknande av andemedvetandet inom dig

Människan är en tänkare. Ordet ‘man’ härrör från ordet ‘manas’ i sanskrit vilket betyder ‘tänkare’. Till skillnad från djuren har människan en tankeförmåga. Tankeförmågan har spelat en avgörande roll i utvecklingen av mänskligheten.

Vetenskap, konst och religion framkommer ur det mänskliga sinnet. Tankeförmågan har fört människan till de högsta höjder men också lett henne till de djupaste djupen. Även om utvecklingen av människans tankeförmåga har varit begränsad, är den nu redo att växa vidare och tjäna mänskligheten i hennes nästa steg.

Men för närvarande upptas människans tankeprocesser till stor del av vad som kan observeras genom sinnena. Aquariusevangeliet säger:

Våra yttre sinnen blev skapade för att tillföra vårt förstånd endast de bilder som försvinner. Dessa våra sinnen har inget att göra med verkliga tingen.

Sinnena var bara avsedda att undersöka det övergående, men vi människor har blivit så fascinerade av den sensoriskt uppfattbara världen att vi fortfarande förlorar oss i den varje dag. Vårt tänkande är till stor del degenererat och riktat mot den yttre världen, till denna världs kunskap.

En automatisk och kaotisk process

Dessutom är människans tänkande mestadels en automatisk och kaotisk process. Vi är i allmänhet inte medvetna om att vi tänker. En tanke framkallar nästa genom associationer, som sedan återigen framkallar en ny tanke osv.

Vi kan inte observera själens upphöjda sanning med våra sinnen och vårt tänkande. Det är därför som det högre livet i början meddelar sig via hjärtat.

Inre utveckling är endast möjlig på det rena tänkandets grund som närs av den levande själen. Rena tankar härrör inte direkt från sinnevärlden utan uppstår från inre bilder som väller upp ur hjärtat. Rent tänkande sker inte av sig själv utan kräver uppmärksamhet och träning.

Böcker som beskriver historien om västerländsk filosofi börjar vanligtvis med filosoferna från den grekiska antiken. Dessa vishetslärare gav klassiska exempel på ren tanke och lade grunden för vetenskapens utveckling på det västra halvklotet. Det är därför Jesus säger till de grekiska mästarna i Aten:

Ja, hela Grekland är välsignat. Inget annat land har haft sådana mäktiga andar, vars namn flyger på ryktets vingar. Filosofins, poesins, vetenskapens och konstens väldiga jättar föddes på Greklands jord och vaggades till mandom i den rena tankens vagga.

Att ägna sig åt vetenskap kan leda till en viss rening av tanken. Sådant vetenskapligt tänkande kan avleda fascinationen från det som uppfattas med sinnena, även om bilder alltid kommer att spela en roll i tänkandet.

Till exempel sysselsatte sig elever i Pytagoras grekiska mysterieskola med det vi nu kallar matematik och fysik. Försök gjordes att höja tänkandet till det högre livet som sedan kunde uttrycka sig i det sensoriska och observerbara lägre livet. På detta sätt skulle människans tänkande, enligt planen, kunna utveckla sig till ett ”medel för högre sanning”.

Sokrates och Platon

Denna inställning, där andlighet och intellektuellt tänkande går hand i hand, nådde sin topp i Sokrates och Platons skolor runt det tredje århundradet före Kristus. Vid Jesu tid var dessa tankar inte längre levande i Aten.

Till exempel, var vid början av vår era Epikuros filosofi på modet. I den skolan lärde man sig att lycka fanns särskilt i upplevelsen av den njutning man fick via sinnena, i ‘carpe diem’ (fånga dagen).

Stoikerna, tvärtom, värderade rent tänkande framför känslor. Känslan var av mindre intresse. Bristen på sann inspiration från det renade hjärtcentret ledde lätt till dogmatism och kristallisering.

Och därmed utvecklades den mänskliga tankeförmågan genom historien via alla möjliga tankeskolor till ett sätt att hitta lycka, enhet och sanning. Precis som i våra individuella liv genom tiderna, måste varje väg utforskas för att komma fram till en gräns, en gräns där en ny väg uppstår.

Levande upplevelse

Både vetenskap och filosofi behandlar fenomenet perception. Det är alltid en fråga om en dualitet när det gäller sinnesintryck, en uppdelning mellan den som uppfattar och det uppfattade. Andlighet handlar om att uppleva. Det finns enhet i den levande upplevelsen, en omedelbar och stabil kunskap som inte kommer från resonemang. Den levande andliga upplevelsen reser sig över tanken. Därför säger Jesus till de grekiska mästarna:

Men alla era höga kunskaper och talanger är endast trappsteg till världar bortom materiens rike, blott gäckande skuggor på tidens murar. Jag skulle vilja tala med er om ett liv där bortom, inom er, ett verkligt liv som inte kan försvinna.  
Inom vetenskap och filosofi finns det ingen makt som är tillräckligt stark för att hjälpa en själ att lära känna sig själv eller att umgås med Gud. Jag har ingen önskan att ni skall hålla tillbaka det rika flödet av era tankar, men däremot att ni skall lära er att styra in dem i själens fåror. Utan hjälp av den Heliga Ande strävar intellektet att lösa alla problem som det ser med sina ögon, men inget därutöver.
Våra yttre sinnen blev skapade för att tillföra vårt förstånd endast de bilder som försvinner. Dessa våra sinnen har inget att göra med verkliga ting och förstår därför inte de heliga lagarna. Men människan har likväl något i sin själ som kan riva isär slöjan, så att hon kan skåda det verkligas värld. Vi kallar detta för andemedvetande. Det slumrar i varje själ och kan inte väckas förrän den Heliga Ande blir en välkommen gäst.

De grekiska mästarna är en symbol för vårt eget tänkande som följer en stig som leder till en återvändsgränd om vi vill nå själslivet. Därför ger Jesus dem en visdom större än deras egen och med en helt annan betydelse av lycka.

Sinnena förser oss med ett liv som är obegripligt stort, djupgående och av högt värde, men själens liv ger den enda möjligheten att höja tänkandet till det som är ‘ovan’. Att lyssna på själens förslag är det enda sättet att dra bort de slöjor som tänkandet drar för våra ögon.

Men som den kinesiska vishetsläraren Lao Tse skrev i Tao Te King, kan man inte tala om “ovan”, verkligheten med eviga värden, eller studera den i böcker eller skrifter. Tao, vägen, kan bara levas medvetet och inåt genom samarbete mellan hjärta och huvud.

Fattigdomen i vår nuvarande kunskap och förnuft, begränsningarna i vår nuvarande förståelse och vårt hjärnmedvetande står alla framför oss i all sin nakenhet. Vi kan inte ha kunskap om något som är värt att veta och inte heller ha något som är värt att äga förrän det renade hjärtat lyfter vårt tänkande.

Ljusets budskap

Många visa från olika kulturer har visat oss på universaliteten i detta ljus-budskap. Indiens stora vishetslärare Shankara uttryckte det så här:

Människan är ren ande, fri från förbindelse. Tanken vilseleder honom.

Den binder honom med kroppens bojor, sinnena och livets andning. Den skapar i honom känslan av “jag” och “min”. Tankarna får honom att vandra ändlöst mitt i frukterna av de handlingar de orsakar.

Tankehöljet kan därför inte vara Atman, det ‘sanna’. Det har en början och ett slut och är mottaglig för förändringar. Det är smärtans vistelse.

Därför måste sökaren efter befrielse noggrant tillämpa reningen av tanken. När tänkandet är renat är befrielsen lika lätt att ta tag i, som frukten som ligger i din handflata.

En självisk tro leder inte till ljuset. Den pilgrim som är ensam finner inte vägen till ljuset. Människorna uppnår höjderna endast genom att hjälpa sina medmänniskor att uppnå dem.
Den springare som framför andra leder vägen till ett andligt liv är Kärleken – den rena osjälviska kärleken.”

Aquariusevangeliet 59:5-6