Berättelsen 4 januari

Kapitel 58 och 59 i Aquariusevangeliet : De sju vises grundläggande postulat.

När de Vise hade vilat sig, öppnade de Livets bok och läste historien om människans liv, om hennes kamp och strider, om hennes förluster och erövringar. I ljuset av gångna händelser och behov insåg de, vad som skulle bli bäst för den nya tidsålderns människa. De visste vilka lagar och regler som bäst lämpade sig för hennes förhållanden. De såg det högsta Gudsideal som släkten skulle kunna omfatta, För på dessa sju postulat, som de Vise nu skulle formulera, måste filosofin grundas och den nya tidsålderns gudsdyrkan vila. 
Meng-tse var den äldste av de Vise. Han intog ledarens plats och sade: ”Människan är inte tillräckligt utvecklad för att leva av tro. Hon förstår inte de ting som hennes ögon inte ser. Ännu är hon ett barn och under hela den kommande tidsåldern måste hon bli undervisad genom bilder, symboler, ceremonier och yttre former.
Hennes Gud måste vara en mänsklig Gud, för hon kan inte se sin Gud genom tron.
Inte heller förmår hon vara sin egen härskare. Konungen skall härska; människan måste tjäna.

Den tidsålder som följer efter denna däremot, skall bli en trons epok, den utvecklade människans era.
I denna välsignade tidsålder skall människan se utan hjälp av kroppens ögon, höra ljudlösa ljud och kännas vid Anden-Gud.
Den tid vi nu träder in i, är en förberedelsens tid, och alla skolor och överheter och andliga övningar måste utformas på ett enkelt sätt som människorna kan förstå.
Människan kan inte skapa, hon låter sig formas efter förebilder som hennes fysiska ögon förmår uppfatta. Därför måste vi i detta rådslag skapa nya förebilder för den kommande tidsåldern. Vi bör formulera den gnosis som tillhör själens rike, och som vilar på de sju postulaten Var och en av de sju Vise skall formulera ett postulat och dessa skall sedan ligga till grund för människans tro, till dess den fullkomliga tidsåldern kommer.
Meng-ste skrev det första:
”Allting har sitt ursprung i tankens värld, allt liv är tankeverksamhet. Myriader levande varelser är endast olika sidor av samma stora manifestation. Se, Gud är denna Tanke – och tanken är Gud.”
Därefter skrev Vidyapati det andra postulatet:
”Den eviga Tanken är en; dess väsen är två – förstånd och makt, när de utandas föds ett barn och detta barn är kärlek. Detta är den treenige Guden som människor kallar Fader-Moder-Barn. Denna treenige Gud är en, men liksom ljuset är han till sitt väsen sju. När denne treenige Gud utandades, stod sju andar inför hans ansikte, De skapande principerna. Människan har kallat dem lägre gudar, eftersom de till sin avbild skapade människan.”
Kaspar skrev det tredje postulatet:
”Människan är en Guds tanke, skapad till avbild av sjufalden, iklädd själens hölje. 
Hennes begär var starka. Hon försökte manifestera sig på varje livets plan och skapade därför åt sig själv en kropp av Jordens eter och nedsteg till jordens plan.
Men genom att stiga ned i materien förlorade hon sin förstfödslorätt, liksom sin harmoni med Gud och införde alla slags missljud i livets toner.
Disharmoni och ondska är desamma. Därför är ondska människornas ansvar. ”
Ashbina skrev det fjärde postulatet:
”Fröna gror inte i ljus. De växer inte förrän de läggs i jorden och gömmer sig för ljuset. Människan sköt fram ur ett frö, som härstammade ur det eviga livet. Men i den treenige Gudens eter var ljuset så bländande att fröet inte kunde växa.
Därför sökte människan sinnlighetens jordmån, och i jordens mörker fann hon en plats där hon kunde gro och växa. Fröet har slagit rot och vuxit upp, och det mänskliga livets träd reser sig ur jorden. I enlighet med naturens lagar, sträcker det sina grenar upp mot fullkomlighetens form. Gud utför inte någon övernaturlig gärning för att lyfta människan från det sinnliga livet till andlig välsignelse. Människan växer som en blomma och fullkomnas när tiden är inne. Den själsliga egenskap som bereder vägen för människan att höja sig till ett andligt liv är renhet.”

—–

Apollon skrev det femte postulatet som löd: ”Själen förs till det fullkomliga ljuset av fyra snövita springare: Vilja, Tro, Hjälpsamhet och Kärlek. Det man verkligen vill, har man förmåga att göra. Kännedom om denna inre styrka får man genom tron. När tron sätter sig i rörelse, börjar själen sin flykt. En självisk tro leder inte till ljuset. Den pilgrim som är ensam finner inte vägen till ljuset. Människorna uppnår höjderna endast genom att hjälpa sina medmänniskor att uppnå dem.
Den springare som framför andra leder vägen till ett andligt liv är Kärleken – den rena osjälviska kärleken.”
Matheno skrev det sjätte postulatet: ”Den universella Kärlek som Apollon talar om är Visdomens och den gudomliga Viljans barn och Gud har sänt det till jorden i mänsklig gestalt, så att människor lättare skall förstå det.
Den universella Kärlek om vilken de Vise talar är Kristus. Det största av alla mysterier genom tiderna är att Kristus lever i hjärtat. Kristus kan inte vistas i sinnlighetens fuktiga hålor. Sju strider måste utkämpas, sju segrar vinnas, innan fruktan, själviskhet och olika slags begär kan utplånas.
När detta väl är gjort skall Kristus inträda i själen. Verket är utfört och människan är ett med Gud.
Filon skrev det sjunde postulatet:
”En fullkomlig människa! Naturen blev till för att alstra en sådan varelse och föra henne fram inför den Treenige Guden. Fullbordandet av detta är livets högsta mysterium. När människans sinnliga behov har förvandlats till andens egenskaper och åter blivit ställda under den Heliga Andes ledning, är människan upphöjd till en fullkomlig Gud. Skapelsens drama är då avslutad och detta är allt. Amen.”
Då sade Meng-tse: ”Den helige har sänt oss en man, som genom otaliga århundradens strävanden blivit upplyst, och vars uppgift det är att höja människors tankar. Denne man, från Galiléen – Jesus – störst bland jordens vise, erkänd av himlens och jordens stora andar, hälsar vi med glädje. Som ett erkännande av den visdom han för till människorna, kröner vi honom med Lotuskransen. Vi sänder honom ut i världen med de sju Vises välsignelse.
Därefter lade de sina händer på Jesu huvud och sade samfällt: ”Prisad vare Gud, för
visdom, ära, makt, rikedomar, välsignelse och styrka tillhör dig, o Kristus för evigt.”
Alla levande varelser stämde in med ordet Amen. Åter försjönk de Vise i tystnad under sju dagar.