Berättelsen 3 januari
Kapitel 44 i Aquariusevangeliet: Grekiska mästare lyssnar på ett tal om sinnets begränsningar
Den grekiska filosofin var full av bitande sanningar och Jesus längtade efter att studera hos de grekiska mästarna i deras skolor.
Därför lämnade han sitt hem i Nasaret och färdades över Karmels höjder. I hamnen gick han ombord på ett fartyg som förde honom till den grekiska huvudstaden.
Atenarna hade hört talas om honom som lärare och filosof, och de var glada att få se honom i sitt land och lyssna till de sanningens ord han talade.
Bland grekernas mästare var en man som kallades Apollon, Oraklets beskyddare. Apollon var känd i många länder som den vise greken som öppnade alla dörrar till den grekiska vetandet för Jesus. På Aeropagen fick han tillfälle att lyssna till de visaste av mästarna. Men Jesus förmedlade en visdom till dem som vida översteg deras egen.
En gång stod han i Amfiteatern och när Apollo bjöd honom att tala sa han:
” Hör mig atenska mästare! I svunna tider sökte och fann människor som var kunniga i naturens lagar, denna plats där er stad nu står. Ni vet mycket väl att det finns trakter på jordens yta där dess stora klappande hjärta sänder eteriska vågor mot himlen och möter etern från ovan, där andligt ljus och förståelse likt nattens stjärnor skiner fram. På hela jordens yta finns ingen plats mer mottaglig för intryck och lika andligt välsignad med livskraft som den plats där Aten är belägen. Ja, hela Grekland är välsignat. Inget annat land har haft sådana mäktiga andar, vars namn flyger på ryktets vingar. Filosofiens, poesins, vetenskapens och konstens väldiga jättar föddes på Greklands jord och vaggades till mandom i den rena tankens vagga. Jag har inte kommit hit för att tala om vetenskap, om filosofi eller konst, för ni är nu världens lärare i detta. Men alla era höga kunskaper och talanger är endast trappsteg till världar bortom materiens rike, blott gäckande skuggor på tidens murar. Jag skulle vilja tala med er om ett liv där bortom, inom er, ett verkligt liv som inte kan försvinna.
Inom vetenskap och filosofi finns det ingen makt som är tillräckligt stark för att hjälpa en själ att lära känna sig själv eller att umgås med Gud. Jag har ingen önskan att ni skall hålla tillbaka det rika flödet av era tankar, men däremot att ni skall lära er att styra in dem i själens fåror. Utan hjälp av den Heliga Ande strävar intellektet att lösa alla problem som det ser med sina ögon, men inget därutöver.
Våra yttre sinnen blev skapade för att tillföra vårt förstånd endast de bilder som försvinner. Dessa våra sinnen har inget att göra med verkliga ting och förstår därför inte de heliga lagarna. Men människan har likväl något i sin själ som kan riva isär slöjan, så att hon kan skåda det verkligas värld. Vi kallar detta för andemedvetande. Det slumrar i varje själ och kan inte väckas förrän den Heliga Ande blir en välkommen gäst. Den Heliga Ande knackar på varje själs dörr, men kan inte träda in förrän människans vilja öppnar dörren.
Intellektet har ingen förmåga att vrida nyckeln, filosofin och vetenskapen har förgäves sökt få en skymt av det som ligger bakom slöjan men båda har misslyckats. Den hemliga fjäder som öppnar själens dörr kan inte beröras av något annat än den kraft som kommer från ett rent liv, från bön och heliga tankar.
Återvänd, o grekiska tankars mystiska flöde, och blanda ditt klara vatten med Ande-livets flod. Då kommer ande-medvetandet inte längre att sova, och människan kommer att veta och Gud kommer att välsigna.
När Jesus så hade talat, trädde han åt sidan. De grekiska mästarna förundrade sig över visdomens i hans ord men de svarade inte.