Berättelsen 1 januari

Kapitel 33 i Aquariusevangeliet : I Indien berättar Jesus liknelsen om den steniga åkern och den gömda skatten

I stilla tankar satt Jesus bredvid en flödande källa. Det var en helig dag, och många av tjänarkasten var där. Jesus såg de hårda spår som livet ristat i varje hand och varje panna. Glädje lyste inte i något ansikte. Inte en enda bland folket kunde tänka på något annat än slit och möda. Jesus tilltalade en av dem med orden:

 ”Varför är ni alla så nedslagna? Har inte livet någon glädje i beredskap åt er?
Mannen svarade: Vi förstår knappast betydelsen av det ordet. Vi sliter för att leva och vårt ända hopp är arbete. Vi välsignar den dag när vår möda upphör, och vi får lägga oss till vila i Buddhas stad för de döda.”
Jesus hjärta rördes av medlidande och kärlek för dessa olyckliga varelser och han sade:
Arbete i sig borde inte göra en människa nedslagen. Människor skulle kunna känna sig som allra lyckligast när de arbetar. När hopp och kärlek står bakom arbetet, då är livet fyllt med glädje och frid – och detta är himmelriket. Vet du inte att en sådan himmel också finns för dig?
Mannen svarade: Ja, vi har hört talas om himlen, men den är långt borta och vi måste leva så många liv, innan vi kan nå den platsen!
”Min bror” sade Jesus, dina tankar är oriktiga. Din himmel är inte långt borta, inte heller är den en plats med gränser och mått eller ett land som måste uppnås. Himlen är ett sinnestillstånd. Gud skapade aldrig en himmel för människan, inte heller ett helvete. Vi är själva skapare av vår egen himmel och vårt eget helvete.
Så sluta nu upp att söka efter himlen bland molnen. Öppna hjärtans fönster och som ett flödande ljus skall en himmel komma och skänka en gränslös glädje. Då skall inte arbetet längre kännas så svårt.
Folket häpnade och kom allt närmare för att höra denne sällsamme unge mästare tala. De bad honom att berätta mer om Fader-Gud, om det himmelrike som människan kan skapa på jorden och om glädjen utan gränser. Jesus framställde då en liknelse. Han sade:

”En man ägde en åker, där jorden var hård och mager. Med mycket slit och stor möda lyckades han ändå inte ge sig och sin familj tillräckligt att äta.
En dag kom en gruvarbetare förbi som kände till jordlagren. Han såg den stackars mannen och hans ofruktbara mark och kallade den uttröttade mannen till sig och sade:
”Min broder, vet du inte att precis under ytan på dina karga fält ligger värdefulla skatter dolda? Du plöjer och sår och skördar din magra åker och dag efter dag trampar du på en åker av guld och ädla stenar. Denna rikedom ligger inte på markens yta, men om du gräver bort den steniga jorden och tar dig djupt ner under marken, så skall du inte längre förgäves behöva bruka din jord”.
Mannen trodde honom. ”Gruvarbetaren vet säkert vad han talar om” sade han till sig själv ”och jag kommer att hitta de skatter som är gömda i min åker”.
Sedan grävde han bort det steniga ytskiktet och djupt nere i jorden fann han en guldgruva.
Jesus sade: ”Människobarnen sliter hårt i brännande öknar och i stenig jord. De gör vad deras fäder gjorde och anar inte att de kan göra något annat.
Men se, en mästare kommer och berättar för dem om den dolda skatten, att det under materialismens steniga ytskikt finns skatter som ingen människa förmår räkna. Hjärtat flödar över av de dyrbaraste juveler, som var och en kan finna om han bara öppnar dörren till sitt innersta.”
” Visa oss vägen till dessa rikedomar som finns i hjärtat,” ropade folket
Jesus visade vägen. Arbetarna fick se en annan sida av livet och den glädje de kände i arbetet var stor.