Gå till stranden, mumlande i vinden Gå till strandens stenar med din ångest. Ser du, där är havet, här är landet: Verkligheten! Du kan röra den med handen. Lyft en sten från världens tunga hjärta, Väg den i din hand och låt den falla. Lyft en sten och kasta den i vattnet, Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska . . . Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner, Be om grönska, liv och glädje, sten för sten: I din mun skall sånger växa, starkare än vinden, Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan. Du skall stilla stormarna i världens hjärta, Du skall fläta blixtarna till enkla kransar Och när alla stenars tyngd och död är sonad Skall du gå befriad till ditt rika lugn.

Gunnar Ekelöf