Fredag före påsk – Berättelsen

Fredag före påsk – Berättelsen

                                                                                                    

Berättelsen

Fredag före påsk

Den romerska rättegången

Korsfästelsen och begravningen

(kapitel 81,82 och 83 av de Heligas Tolvs Evangelium.)

De förde Jesus från Kaifas till domens sal. Till Pontus Pilatus, ståthållaren; och det var tidigt på dagen, och de gick inte själva in i domens sal, för att de inte skulle bli orenade, utan så att de kunde hålla fastan.

Pilatus gick därför ut till dem och sade, “Vad anklagar ni denne man för” De svarade och sade till honom “om han inte vore ond, hade vi inte fört honom till dig. Vi har en lag och enligt vår lag borde han dö för han vill ändra sedvänjor och riter som vi fick av Moses; ja han har gjort sig själv till Guds Son”. Då sade Pilatus till dem “Ta honom och döm honom enligt er lag”. För han visste att de fört honom dit på grund av avundsjuka. Judarna sade därför till honom, “Det är inte lagligt för oss att döda någon människa”.   

Så uppfylldes de ord Jesus sagt, som beskrev vilken sorts död han skulle lida. De fortsatte att anklaga honom och sade, “Vi har funnit att denne man förvränger landet och förbjuder hyllandet av Caesar och säger att han själv är Kristus en Konung”.

Då återvände Pilatus till Domens sal igen och kallade på Jesus och sade till honom, “Är du Judarnas Konung?” Jesus svarade honom, “Säger du detta själv, eller berättade andra om mig för dig?”

Pilatus svarade, “Är jag en Jude? Ditt eget land och översteprästerna har fört dig till mig. Vad har du gjort?”

Jesus svarade, “Mitt kungarike är inte av denna värld; om mitt kungarike vore av denna värld, då hade mina tjänare slagits för mig så att jag inte hade blivit förd till judarna; men nu är mitt kungarike inte härifrån”. 

Pilatus sade då till honom “Är du då Konung?”

Jesus svarade “Du säger att jag är det, ja, en Konung är jag. Till detta var jag född och för den skull kom jag till denna värld för att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst”.

Pilatus sade till honom, “Vad är sanning?”

Jesus sade, “Sanning är från himmelen”

Pilatus sade “Så sanningen är inte på jorden”. 

Jesus sade till Pilatus, “Tro att sanningen är på jorden bland de som mottager och lyder den. De är av sanningen som dömer rättvist”.

När han hade hört detta, gick han åter ut till judarna och sade till dem, “Jag finner att han inte alls gjort något fel”.

När han anklagades av översteprästerna och de äldste, svarade han dem ej. Då sade Pilatus till honom “Hör du inte, hur många vittnesmål de anför mot dig?” Han svarade honom inte med ett ord, så ståthållaren förvånades mycket, och sade åter till dem, “Jag hittar inget fel i denne man”. De upprepade då ännu våldsammare sägande, “Han uppviglar folket, förkunnande i hela Juda land, från Galilén till denna plats”.

När Pilatus hörde om Galilén, frågade han om mannen var en Galilé.  Så fort han förstod att han hörde till Herodes domsrätt, sände han honom till Herodes, som själv var i Jerusalem vid denna tid. När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad, då han en längre tid hade velat träffa honom därför att han hört många saker om honom, och han hoppades att han skulle få se honom utföra något under. Så han ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. 

Översteprästerna och de skriftlärda anklagade honom häftigt, och många falska vittnen trädde fram och anklagade honom för saker som han inte kände till.

Herodes och hans krigare hånade honom och klädde honom i en praktfull mantel och skickade honom åter till Pilatus. Samma dag blev Pilatus och Herodes vänner, för tidigare hade de varit ovänner.

Pilatus gick åter in i domsalen och sade till Jesus, “Var kommer du ifrån?” Men Jesus gav honom inget svar. Sedan sade Pilatus till honom “Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makten att korsfästa dig och även makten att släppa dig?” Jesus svarade “Du har ingen makt över mig såvida du inte har fått den från ovan; därför har han som sänt mig hit till dig större synd.”

Då försökte Pilatus släppa honom; men judarna skrek, sägande, “Om du låter denne man gå fri, är du inte Ceasars vän; vem som än gör sig själv till kung talar mot Ceasar”.

Pilatus sammankallade då översteprästerna och folkets härskare. När han satt på domens stol, skickade hans fru ett meddelande till honom, som löd, “Ha inget att göra med denne rättrådige man, för jag har idag lidit mycket i en dröm, på grund av honom”. Pilatus sade till dem, “Ni har fört denne man till mig, som en som förleder folket, och se jag har undersökt honom för er och jag har inte funnit något fel i denne man med avseende på de ting som ni anklagar honom för. Nej, inte heller Herodes, för jag sände er till honom och se! Ingenting värt döden hittades hos honom. Men ni har en sed att jag skall släppa en fånge till er på Påsken; vill ni då att jag friger Judarnas Konung till er?”

Då skrek de alla igen, sägande “Inte denne man, utan Barabbas.” Nu var Barabbas en rövare och hade kastats i fängelse för uppror i staden och för mord.

Pilatus som ville befria Jesus, talade åter till dem. “Vilken av de två vill ni att jag släpper till er; Jesus Barabbas, eller Jesus som kallas Kristus?” De sade, “Barabbas.”

Pilatus sade då till dem, “Vad skall jag då göra med Jesus som kallas Kristus?”

Då sade alla till honom, “Låt honom korsfästas”. Ståthållarna sade, “Varför? Vad har han gjort?”

Men de skrek ännu mer, sägande, “Korsfäst honom, korsfäst honom.”

Pilatus sade för tredje gången till dem, “Varför? Vad ont har han gjort? Jag har inte hittat något skäl att döma honom till döden. Jag kommer därför att tukta honom och sedan låta honom gå.”

Omedelbart hördes högljudda röster, som krävde att han skulle korsfästas. Och deras röster och översteprästernas segrade. När Pilatus såg att han inte kunde vinna något, utan att snarare ett tumult uppstod, tog han vatten och tvättade sina händer inför massan, och sade, “Jag är oskyldig till blodet av denne rättfärdige person, det faller på er.” Då svarade allt folket, “Må hans blod komma över oss och våra barn”. Pilatus utfärdade domen att det skulle bli som de önskade. Och han lämnade Jesus åt deras vilja.

Korsfästelsen

Han släppte Barabbas till dem; och när han piskat Jesus, överlämnade han honom till att bli korsfäst. Sedan tog ståthållarens soldater Jesus till den allmänna salen och samlade hela soldatgruppen runt honom. De tog av honom kläderna han bar och satte på honom en violett mantel. När de hade flätat en krona av törnen satte de den på hans huvud och en stav i hans högra hand. Och de gick ned på knä framför honom och hånade honom, sägande: “Hell dig, Judarnas Konung!”

Då trädde Jesus fram, bärande sin törnekrona och purpurmantel. Pilatus sade till dem, “Skåda människan!”

När översteprästerna och officerarna såg honom, skrek de, sägande, “Korsfäst honom. Korsfäst honom.” Pilatus sade till dem, “Ta honom och korsfäst honom, för jag hittar inget fel hos honom.” De spottade på honom och tog en käpp och slog honom i huvudet. Efter att de hånat honom, tog de av honom manteln och tog på honom hans egna kläder, och ledde iväg honom för att korsfästa honom.

När de ledde iväg honom, fångade de en man med namnet Simon av Cyrene, som kom från landet, och de lade korset på honom så att han kunde bära det efter Jesus. En stor samling män och kvinnor följde honom, gråtande och beklagande honom. Men Jesus, vände sig till dem och sade, “Döttrar av Jerusalem, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. För se de dagar skall komma då man skall säga; “Saliga är de ofruktsamma och de livmödrar som aldrig bar ett barn och de bröst som aldrig ammade”. Då skall de tala till bergen, “Fall över oss; och till kullarna, “Täck oss”. För om de gör dessa saker mot ett grönt träd, vad skall de då inte göra mot ett torrt”.

Det fanns också två rövare som vandrade tillsammans med honom för att bli avrättade. När de kom till en plats som kallades Kalvarieberget och Golgata, vilket betyder huvudskalleplatsen, korsfäste de honom och rövarna, en på höger hand, och den andre till vänster. Det var i den tredje timmen som de korsfäste honom, och de gav honom ättika blandat med galla att dricka; och när han smakat det ville han inte dricka det. Jesus ropade, “Abba, Amma, förlåt dem, för de vet inte vad de gör”.

Då tog soldaterna, efter att de korsfäst Jesus, hans klädnad och delade den i fyra stycken, ett stycke till varje soldat; och på samma sätt med hans mantel. Nu var manteln utan söm, vävd från topp till tå. De sade därför till varandra, “Låt oss inte slita sönder den, utan kasta lott om vem som skall få den”.  På det att skrifterna skulle uppfyllas vilka sade, “De delade min klädnad mellan sig och om min mantel drog de lott.”  Därför gjorde soldaterna detta. Och de satte sig ned och betraktade honom. En inskrift hade också skrivits och satts över honom med grekiska, latinska och hebreiska bokstäver, “Detta är judarnas konung.” Många av judarna läste denna skylt, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden, och den var skriven på hebreiska, grekiska och latin.

Då sade judarnas överstepräst till Pilatus, “Skriv inte, Judarnas konung, utan att han säger, ’Jag är judarnas konung’.”

Pilatus svarade då, “Det jag har skrivit, har jag skrivit. ”Och en av rövarna som hängde bredvid fördömde honom och sade, “Om du är Kristus, rädda dig själv och oss.”

Men den andre rövaren tillrättavisade och svarade honom,“Fruktar du inte Gud, när du inser att du är dödsdömd precis som han? Och vi är riktigt dömda, för vi får mottaga straffet som lön för våra handlingar, men denne man har inte gjort något fel”. Han sade sen till Jesus, “Herre, kom ihåg mig när du kommer till ditt Kungarike”. Jesus sade till honom, “Sannerligen, säger jag dig, idag skall du vara med mig i Paradiset”.

De som passerade förbi honom hånade honom, skakade på sina huvuden och sade, “Du som skulle riva templet och bygga upp det på tre dagar, rädda dig själv. Om du är Guds son, kom då ner från korset”.

Översteprästerna hånade också honom, medan de skriftlärde och de äldste sade, “Han räddade ett lamm; men han kan inte rädda sig själv. Om han är Israels konung, låt honom då stiga ned från korset och vi skall tro på honom. Han litade på Gud, låt då Honom befria honom nu om han önskar honom, för han sade ju, “Jag är Guds son”.

Köpmännen och handlarna med djur och fåglar talade på samma sätt till honom och sade, “Du som drev försäljarna av oxar, får och duvor från templet, är du inte själv ett får som skall offras”. 

Men från sjätte timmen föll ett stort mörker över landet och det höll på till nionde timmen, och några av de som stod där tände sina facklor för mörkret var mycket stort. Vid sjätte timmen ropade Jesus med hög röst, Eli, Eli lama sabachthani?” Vilket betyder, “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Några av dem som stod där, sade då när de hörde detta, “Denne man kallar på Elias; andra sade, “Han kallar på solen”, Resten sade, “Låt det vara, låt oss se om Elias kommer och räddar honom”.

Vid Jesus kors stod hans moder och hans moders syster, Maria, Kleopas fru, och Maria Magdalena. När Jesus såg sin moder, och bredvid henne den lärjunge han älskade, sade han till sin moder, “Kvinna, se din son”.

Och han sade till lärjungen, “Se din moder!” Och från den timmen tog denne lärjunge henne i sitt hem.

Efter detta, då Jesus nu visste att allt var fullbordat, för att skrifterna skulle uppfyllas sade han, “Jag är törstig”.

De fyllde då en svamp med ättika från ett kärl och satte det på en gren från en isop och förde den till hans mun.

Jesus ropade då med hög röst, “Abba Amma, i din hand befaller jag min ande”. När Jesus mottagit ättikan, ropade han högt, “Det är fullbordat!” och han böjde sitt huvud och gav upp andan.

Och det var den nionde timmen. Och se det var ett väldigt åskväder och blixtar, och väggen som delade av det Heliga, från vilken en slöja hängde och föll ned och slets itu; och jorden skakade, och klipporna splittrades.  När nu centurion och de som var tillsammans med honom för att vakta Jesus såg jordbävningen och de saker som skedde, blev de mycket förskräckta och sade “I sanning, detta var Guds son”.

Det fanns också bland dem några kvinnor som hade följt med från Galilén, för att tjäna dem, och bland dem var Maria, mor till Jakob och Johannes, och modern till Sebedeus barn och de klagade, “Världens ljus har gömts för våra ögon, Herren, vår Kärlek är korsfäst”. 

Då frågade judarna Pilatus om de korsfästas ben kunde brytas, då det var förberedelsedag och kropparna inte skulle vara kvar på korsen under sabbaten (nästa dag) för det var Påsksabbat, så att kropparna kunde tas bort. Då kom soldaterna och bröt benen på de två som var korsfästa med honom. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, bröt de inte hans ben, men en av soldaterna genomborrade hans hjärta med ett spjut och då kom blod och vatten omedelbart ut. Han som såg det, skrev ned det och det han skrev är sant, och han vet att han talade sanning, på det att ni må tro. För dessa saker hände för att skrifterna skulle fullbordas “… inte ett ben skall brytas på honom …”    och igen “i mitten av veckan skall Messias avskäras”.

Jesu begravning

När det blivit natt kom Josef av Arimatea, en hedervärd rådman, som också väntade på Guds Konungarike, och gick djärvt in till Pilatus och frågade efter Jesus kropp. (Han var en god och rättskaffens man och hade inte samtyckt med rådet och de andras handlingar).

Pilatus var förvånad över att han redan var död; och han kallade centurion till sig och frågade om han hade varit död ett tag. När han fått upplysningarna av centurion, gav han kroppen till Josef. Han gick därför och tog Jesus kropp. Nikodemus, som först kommit till Jesus om natten, kom också och tog med sig en blandning av aloe och myrra, runt hundra viktenheter. De tog Jesu kropp och smorde in den i kryddorna och svepte den i linnekläder, så som judarnas begravningssed var.

Det fanns en trädgård nära den plats han korsfästs, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen människa legat. Där lade de Jesus, och det var i början av den andra vakten som de begravde honom på grund av judarnas förberedelsedag, då graven var helt nära.

Maria Magdalena och den andra Maria, och Maria som var moder till Josef såg var man lagt honom. De höll vakt vid graven i tre dagar och tre nätter. Också de kvinnor som kommit med honom från Galiléen följde efter och de bar lampor med sig och de såg graven och hur hans kropp låg där, och de sörjde över honom.

De återvände och vilade nästa dag, som var en högtidsdag, och den följande dagen tog de med och förberedde kryddor och salvor och väntade på sabbatens slut. Nästa dag som följde kom översteprästerna och fariséerna tillsammans till Pilatus och sade “Herre, vi erinrar oss att bedragaren, medan han fortfarande levde, sade “Efter tredje dagen skall jag uppstå igen”. Befall därför att graven skall säkras tills den tredje dagen gått, om ifall att hans lärjungar skulle komma om natten och stjäla kroppen, för att säga till folket “Han har uppstått från de döda”, så att det sista misstaget kommer att bli värre än det första”.

Pilatus sade, “Ni har en vakt, gå er väg, gör den så säker ni kan”. Så de gick och säkrade graven, förseglade stenen och satte ut en vakt tills den tredje dagen hade gått.

Etiketter

Gillar du det här?

Detta och många fler finns på vår Facebook-sida. Besök och prenumerera för att få de senaste uppdateringarna.

Tryck på en av följande knappar om du vill dela det här inlägget.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Citatarkiv