DECEMBER 30 Berättelsen

DECEMBER 30 Berättelsen

December 30 Berättelsen

ElihuS och SalomeS sista lektioner för Maria och Elisabet

Kapitel 11 och 12 i Aquariusevangeliet

Elihu fortsatte sin undervisning. Han sade: De indiska prästerna blev korrupta; Brahma blev bortglömd av menigheten, människornas rättigheter trampades i stoftet. Och då framträdde en stor mästare, en upplysningens Buddha som vände sig bort från rikedomar och världens ärebetygelse, och fann Tystnaden i de stilla lundarna och grottorna. Han var välsignad. Han predikade evangeliet om ett högre liv och lärde människorna att hedra varandra. Han förkunnade inga gudars lärosatser. Han kände helt enkelt människan, därför blev hans trosbekännelse rättvisa, kärlek och rättfärdighet. Jag citerar här några av de många hjälpande, ord som Buddha talade: Hat är ett grymt ord. Om människor hatar dig, lägg inte märke till det. Du kan förvandla människans hat till kärlek, barmhärtighet och välvilja, och barmhärtigheten är så omfattande som hela himlen. Det finns tillräckligt gott för alla. Tillintetgör det dåliga med det goda, med ädelmodiga gärningar, få girigheten på skam, räta ut de krokiga linjer som villfarelsen tecknar med sanningen, för villfarelse är endast förvriden, vilsegången sanning. Och smärta skall följa den som talar eller handlar med onda avsikter, liksom hjulet följer den som drar kärran. Den som besegrar jaget är större än den som i krig dödar tusen män. Den är en ädel människa, som själv är vad hon anser, att andra människor borde vara. Vedergäll honom som gör dig orätt med din renaste kärlek, och han skall upphöra att göra orätt, för kärleken skall luttra hjärtat i honom som är älskad, lika säkert som den luttrar hjärtat hos honom som älskar. Buddhas ord är upptecknade i Indiens heliga böcker. Lägg märke till dem, för de är en del av en Heliga Andans undervisning. Egypten är hemligheternas land. Tidsåldrarnas mysterier ligger inlåsta i våra tempel och våra altare. Mästarna från när och fjärran och i alla tider, kommer hit för att lära, och när dina söner är fullvuxna, skall de fullborda sina studier i egyptiska skolor. Men jag har sagt nog. I morgon när solen går upp möts vi igen.

– – – –

Och när morgonsolen gick upp, var mästarna och deras lärjungar alla i den heliga lunden. Salome var den första som talade; Hon sade: Se solen! Den uppenbarar Guds makt som talar till oss genom solen och månen och stjärnorna, genom bergen, höjderna och dalarna, genom blommorna och örterna och träden. Gud sjunger för oss genom fågeln och harpan och den mänskliga rösten, han talar till oss genom vindarna och regnet och tordönet. Varför skulle vi inte böja oss ned och tillbe vid hans fötter? Gud talar till avskilda hjärtan, och hjärtan måste tala till Gud, när de är ensamma. Detta är bön. Det är inte bön att ropa på Gud, att stå eller sitta eller knäböja och tala om för honom alla människors synder. Det är inte bön att tala om för den Helige hur stor och underbar han är, hur god han är och stark och hur full av medlidande han är. Gud är inte en människa som kan köpas med människors lovsånger. Bönen är en brinnande önskan att alla livets vägar måtte bli ljusa och lätta, att varje handling måtte krönas med godhet, att varje levande varelse må bli lycklig genom vår tjänst. En ädel handling, ett hjälpande ord är bön, en varm och verksam bön. Bönens källsprång är i hjärtat, genom tankar, inte med ord, lyfts hjärtat upp till Gud och där blir det välsignat. Låt oss därför be. De bad, inte ett ord sades, men i den heliga Tystnaden blev alla hjärtan välsignade. Och sedan talade Elihu. Han sade till Maria och Elisabet: Vårt budskap är framfört, ni behöver inte stanna här längre, kallelsen har kommit, vägen är fri, ni kan återvända till ert eget land. Ett väldigt arbete har givits er att utföra, ni skall leda de själar, vilka skall leda världen. Era söner är bestämda att leda människor på vägen till rättfärdiga tankar och ord och gärningar, att förmå människor att lära känna syndens syndfullhet, att leda dem bort från tillbedjan av det lägre jaget och alla illusioner, och göra dem medvetna om det jag som lever med Kristus i Gud. Såsom förberedelse till sitt arbete måste era söner vandra många törnbeströdda stigar. Bittra prövningar och frestelser skall de möta, liksom andra människor, deras börda blir inte lätt, och de skall tröttna och bli utmattade. De skall känna hungersnöd och törst och utan anledning skall de bli hånade, fängslade och gisslade. Till många länder skall de färdas, och vid många mästares fötter skall de sitta, för de måste lära liksom andra människor. Men nog sagt. Välsignelser från de Tre och de Sju, som står inför tronen, skall sannerligen vila över er för evigt. Således slutade Elihus och Salomes undervisning. Under tre år hade de undervisat sina lärjungar i den heliga lunden, och om alla deras lärdomar skulle vara uppskrivna i en bok, se, det skulle bli en väldig bok. Vi har det väsentliga av vad de sade. Maria, Josef och Elisabet med Jesus och hans förelöpare började sin färd hemåt. De färdades inte genom Jerusalem, för Arkelaus regerade. De färdades förbi Salthavet, och när de nådde Engedis berg, vilade de ut i sin väns, Joshuas hem, och här stannade Elisabet och Johannes. Men Josef, Maria och deras son fortsatte sin färd på Jordanvägen (vägen till Jordan?), och efter några dagar kom de fram till sitt hem i Nasaret.

Etiketter

Gillar du det här?

Detta och många fler finns på vår Facebook-sida. Besök och prenumerera för att få de senaste uppdateringarna.

Tryck på en av följande knappar om du vill dela det här inlägget.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Citatarkiv