DECEMBER 29 REFLEKTION

VÅRT UPPDRAG I LIVET

Människan är ett tvåfaldigt väsen: hon är dödlig vad beträffar den jordiska naturen och odödlig vad beträffar den ursprungliga, gudomliga naturen. Aquariusevangeliet försummar inte att framhålla denna dualitet, till exempel i de visas undervisning i Zoan när de talar om två egon.

I varje människoliv finns det alltid både ett yttre uppdrag och även ett inre uppdrag. Man kan acceptera eller avvisa ett yttre uppdrag som är riktat till den dödliga varelsen. En inre uppgift är emellertid riktad till det odödliga, gudomliga väsendet inom oss, det är en del av den gudomliga skapelseplanen. Om vi accepterar detta inre uppdrag och visar vår vilja att samarbeta, innebär denna acceptans omedelbart nyckeln till uppfyllelse.

Precis som alla evangelier berättar Aquariusevangeliet om ett inre uppdrag, om människans inre utveckling. Budbärarna, vishetslärare såsom Elihu och Salome, har till uppgift att oavbrutet påminna om vårt inre uppdrag, vårt höga ursprung, och om möjligheten att återvända till den ursprungliga naturen och att leva i enlighet med den.

Ljusens uppenbarare

Enligt Aquariusevangeliet får Elisabet och Maria ett uppdrag efter Johannes och Jesus födelse. De instrueras därefter i grottorna i Zoan (i Egypten), det vill säga i Elihus och Salomes mysterieskola. Elisabet och Maria kallas de ”utvalda mödrarna” till de länge utlovade sönerna, Ljusets uppenbarare. Elisabet och Maria accepterar ansvaret att undervisa sina söner för att lägga en massiv grundsten på vilken den Nya Ursprungliga Människans tempel ska uppföras igen.

De måste inspirera sina söner, upptända dem med kärlek och en känsla av rättvisa och peka på det heliga syftet med deras uppdrag så att det mäktiga arbetet som väntar dem kan genomföras i sinom tid.

En gång var Gud och människan ett. På grund av att tankar, ord och handlingar var sammanlänkade till världen av rumtid och tidrum distanserade sig människan från den ursprungliga, gudomliga världen och föll in i den materiella världen.

Men Gud överger inte världen och mänskligheten. Snarare söker Han dem som är förlorade. Han vill återställa det ursprungliga förhållandet mellan Gud, kosmos och mänskligheten genom Kärleken. Därför skickar han sina barn till världen för att tvinga dem att uppenbara Ljuset, Kärleken och därmed förklara för mänskligheten möjligheten att återvända till Enheten.

För att uppdraget ska lyckas får Johannes uppdraget att förbereda sig genom oavbruten rening. Endast renhet kan göra vägen ren, ta bort snubblande snaror och göra stigarna räta för att låta Jesus föra fram Kärleken till mänskligheten.

Kärlek och renhet

Vad är essensen i detta meddelande? Utgångspunkten är att ingen bara lever för sig själv, varje levande varelse är bunden till varje annan levande varelse av osynliga trådar.

Vi har alla ett tvåfaldigt inre uppdrag:

För det första den individuella uppgiften att leva livet i vår nuvarande situation och därmed nå medvetenhet och förnyelse genom livserfarenhet. Och för det andra att utföra det inre arbetet och därmed vara till hjälp för den andliga utvecklingen av värld och mänsklighet.

Varje människa har sina ideal och strävar ständigt efter att förverkliga dem. Det finns tre områden för mänsklig strävan som visar detta tydligast: vetenskap, konst och religion. Vart och ett av dessa områden har sitt eget ideal: i vetenskapen söker människan efter sanning, i konsten strävar människan efter skönhet, i religionen strävar människan efter godhet.

Det sanna, det vackra och det goda

Områdena för det sanna, det vackra och det goda motsvarar tänkande, känsla och handling. De blir verklighet genom tre attribut: huvud, hjärta och händer.

Men när vi sansat överväger vad mänskligheten har lyckats uppnå med sin strävan efter ideal, är det anmärkningsvärt att människan inte verkar kunna få varaktiga resultat, – på sin höjd finns resultat som är övergående. Därför har vår värld visat sig vara en värld av villfarelse.

Varför är det så? Varför är allting bara tillfälligt? Varför förvandlas det till sin motsats och kör fast? Det beror på att vår värld inte är den ursprungliga världen. Det beror på att våra ambitioner är baserade på det lägre egot, även om vi tror att det inte är så.

Låt oss konsultera Aquariusevangeliet, som talar om skillnaden mellan de två egona:

”Den som känner sig själv väl, känner världens illusioner och har vetskap om de saker som försvinner, men den som känner Gud, känner väl till de saker som inte kan förgås. ”

Därför lär oss Zoan’s visa: om människan vill befrias från denna världs illusion, låt henne vända blicken inåt. Av denna anledning gör läraren Elihu en skarp skillnad mellan de två egona.

Två egon

De självskapade gudar och demoner som varken har öron att höra eller ögon att se, inte heller ett medkännande hjärta eller kraften till räddning, som är gjorda av luft och klädda med skuggor och tankar, de bor i det lägre egot, vilka vi uppfattar som vår självcentrerade personlighet.

Elihu uppmuntrar oss att lära känna detta självcentrerade ego, förstå det och, efter att ha blivit fullt medvetna om det, rena våra tankar, känslor och gärningar. Om vi kan sträva efter en sådan ren livsinställning, försvinner dessa demoner genom kärlekens kraft.

Johannes är föregångaren.

Hans mor, Elisabet, är medveten om illusionen i denna värld som hon slutat förvänta sig något av. Hennes sinne har kommit till den punkt där hon faktiskt ska börja med rening eftersom det inte längre finns någon annan lösning.

Johannes är den som får uppdraget att effektivt ta hand om denna rening och förverkliga ett nytt sätt att leva och därmed bana väg för den som kommer efter honom. För det som kommer efter reningen är Jesu kärlekskraft som är född av den mest sublima renhet som vi kan föreställa oss: Maria.

Således ser vi att Johannes och Jesus inte är karaktärer utanför oss själva utan snarare aspekter av det inre uppdraget som vi alla har fått. Vi själva har kallats att bli och vara Ljusets uppenbarare. Så snart Jesus-karaktärens ljus har manifesterats i oss är vägen öppen för det sanna, det vackra och det goda som inte vet någon motsats och verkligen är gudomlig.