December 26 Reflektion

I detta tecken skall ni segra

I Paradismyten lämnar Adam och Eva sin födelseort och flyttar till sin nya bostad: materiens, tidens och rummets värld. I julberättelsen lämnar Josef och Maria sin bostad och ger sig av till sin födelseort. Resan som Josef och Maria gör är därför den motsatta som Adam och Eva gör. Som människa anmodas vi att återvända till vårt ursprung.

Ni kan börja återresan endast om ni har uppnått Sakarias-Elisabet-tillståndet, först när ni djupt har upplevt hur fruktlöst det är att låta ert tänkande och er längtan fokusera uteslutande på världen som vi uppfattar med sinnena.

När ni, som ett resultat av otaliga upplevelser, börjar förstå att varaktig lycka inte finns i den värld vi lever i, kommer ni steg för steg att bli den Johannes-personlighet som förbereder sig för den inre resan.

Rening

Genom att rena ert tankeliv (Josef) och er orientering i livet (Maria), föds Jesus (den nya själen) i er. Namnet “Jesus” betyder “Gud räddar” – den nya själen är förbunden med det ursprungliga livsfältets ande och genom själen kan evigheten bokstavligen stiga ned i världen av tid och rum.

I nästan tjugo århundraden har det kristna samfundet sett Jesu födelse som en underbar händelse som inträffade för länge sedan och långt borta. Detta tänkande om julberättelsen är verkligen inte fel.

Esoterisk kristendom ser på Kristus som en kraft, den mäktigaste kraften i universum, en kraft som faktiskt “föddes” i vår planet Jordens hjärta vid begynnelsen av vår tid och som sedan dess har expanderat runt jorden som ett strålande fält. Kristus kallas också jordens ”Planetariska Ande”. Jorden som planet har fått den lätta födelsen som inleder en ny fas för mänskligheten som lever på jorden.

Sedan jordens ljusfödelse har krafterna i det högre livsfältet ställts till förfogande för varje människa på jorden som vill gå återvändandets stig. Han eller hon behöver inte längre en präst, en guru eller en mästare för att återupprätta förbindelsen med det gudomliga. Varje människa i vilken hjärtats ljusembryo förnims som “den stora hemlängtan”, har möjlighet att påbörja sin väg tillbaka i självauktoritet och enligt sitt eget beslut.

I detta avseende var Jesus Messias, den som forntida tiders profeter längtade efter.

Skulle vi emellertid endast se julberättelsen som en historisk händelse eller en händelse utanför oss själva, då skulle vi inte längre göra framsteg på den andliga stigen. En välkänd hermetisk lag säger: som ovan, så nedan; som i det stora, så i det lilla; som utsidan, så insidan. Således är den yttre julberättelsen en exakt återgivning för en fullständig inre process.

En hjälpande hand som når ut

Allt som fötts ur själens rike får skydd, hjälp och styrka från det riket. Om vi väljer att gå den andliga vägen, finns det alltid tillgänglig hjälp. Då är det viktigt att vi lär oss att ta tag i den hjälpande handen som räcks oss.

Vad består den av? För det första finns det ett livsfält för de mänskliga själar som tidigare gått den befriande stigen. I Aquariusevangeliet kallas detta livsfält Elia. För det andra finns det en kosmisk kraft som kallas ‘Kristus’ som förband jordens organiska och atmosfäriska skikt med Golgata-mysteriet kort efter vår tideräknings början.

Och för det tredje finns det den levande andliga traditionen som har varit aktiv i den fysiska, materiella verkligheten, i till exempel mysterieskolor.

Dessa tre hjälpande krafter är nära sammanflätade och kan inte betraktas separat. Till exempel kan den levande andliga traditionen bara vara verkligt effektiv om den är kopplad till Elias och Kristus´ strålningsfält.

Denna levande tradition nämns flera gånger i början av Aquariusevangeliet. Maria skolades i judisk lag i templet. Josef var en hängiven medlem av esséerna. Prästen Sakarias ledde tempeltjänster. När Jesus var fyrtio dagar gammal helgades han av en präst i templet i Jerusalem.

Levande andlig tradition

Den levande andliga traditionen – överföringen av kunskap genom initierade såsom Elihu och Salome – löper som en tråd genom Aquariusevangeliet. Varför är det så? Därför att det är praktiskt taget omöjligt att gå den andliga stigen på egen hand. Det finns för många oförenliga krafter.

Kristuskraften gör det möjligt för människan att ansluta till det högre livet på en individuell basis, på grundval av den väckta själskärnan i hjärtat. Vi kan utveckla vår egen andliga styrka till en viss nivå, men snart når vi oundvikligen en viss gräns.

Den nya själens krafter är helt okända för jag-medvetandet och kommer att upplevas som hotande krafter som är starkare än jag själv. Det naturliga mänskliga försvarssystemet kommer att vidta åtgärder för att neutralisera dessa främmande krafter, antingen medvetet eller omedvetet, precis som det gör när patogena virus eller bakterier kommer in i kroppen.

Men när den andligt strävande människan genom prövning och misstag lyckas fortsätta att lyssna på själens röst, utvecklas en inre frid och säkerhet. Därför behöver vi på den andliga stigen inte bara kunskap, utan också kraft. Vid sin födelse fick Jesus tre grundläggande krafter: styrka, vishet och kärlek.

Styrka frigörs inom en levande andlig tradition av dedikerade människor som arbetar på alla utvecklingsnivåer. Tradition betyder bokstavligen “att överföra”. Vad som menas här är övergången från generation till generation och från person till person.

Precis som på vanliga resor kommer många hinder och hotande situationer att inträffa på den andliga stigen. Om någon går den andliga stigen inom en autentisk levande tradition, kan dessa faror lättare igenkännas och neutraliseras.

Simeon (som betyder “lyssnaren”) i Jerusalems tempel lyssnade inte bara intensivt på hans traditions läror utan han lyssnade också på sin inre röst, tystnadens röst. Han genomförde lärorna i praktiken eftersom han, som texten säger, var en from jude. Den gamla änkan som dag och natt dyrkade Gud i templet var också from. I Lukasevangeliet heter hon Anna (som betyder “nåd”).

Upplevelsens fullhet och det nya tecknet

Det sägs att Anna är 84 år, vilket innebär att hon har upplevt 12 cykler på 7 år, eller 7 cykler på 12 år. Så talet 84 uttrycker en fullhet. Liksom exemplet med Elisabet syftar Annas avancerade ålder på stor erfarenhet och på mognad i andlig mening.

Kristusljuset har inte bara uppenbarat sig på jorden och i en fullvuxen levande andlig tradition i form av en mysterieskola, utan framför allt måste det uppdagas hos människan själv: detta är kristendomens verkliga uppdrag i denna tid.

… Se, detta barn kommer att föra ett svärd över mitt folk, Israel och hela världen; men han skall bryta svärdet och då skall nationerna lära sig att inte kriga längre. Mästarkorset ser jag på barnets panna och han kommer att övervinna genom detta tecken.

Ett svärd har formen av ett kors och kan ha flera symboliska betydelser. Naturligtvis är svärdet en symbol för stridigheter, inte bara för yttre stridigheter utan också för inre stridigheter. När en ny själ föds i en människa och blir aktiv, uppstår oundvikligen en inre konflikt.

Svärdet står också för ren styrka och urskillningsförmåga. Den nya själen avslöjar inte bara möjligheterna utan också hindren på stigen för det nya medvetandet.

Inre förändring

Genom att ramla och framför allt genom att resa oss upp igen, skall vi lära oss att ta itu med både det eviga och det temporära i oss själva. Det är innebörden av processen att gå den inre stigen. Det är den högsta formen av andlighet, den högsta formen av yoga.

Det eviga och det tillfälliga, det himmelska och det jordiska, är diametralt motsatta. Således planteras ett kors i oss, det högre livets kors som har brutit in i vårt vanliga liv. Om vi ​​i den situationen är villiga att anpassa oss till själens lärdomar kommer vi att bryta svärdet med följden att “nationerna inte längre skall kriga.”

Simeon ser mästarens kors på den unga Jesus panna. Korsets vertikala stråle symboliserar krafter som strömmar in från det nya livsfältet, krafter som kan förvandla människan på stigen enligt själens antydan. Därefter kommer han eller hon att kunna stråla ut dessa krafter i världen, vilket symboliseras av den horisontella strålen. På detta sätt bär människan sitt eget kors.

När den nya själen är född i hjärtat och tillräcklig uppmärksamhet ägnas åt den nya själen, då börjar “pannans tecken” lysa. Denna speciella strålning från människosonens tecken på pannan är ett bevis på att den nya själen inte bara är aktiv i hjärtat utan också i huvudet. Genom detta tecken kommer människan att övervinna och föra sin stig till ett bra slut.

När den nya själen föds kan det uppstå en böjelse att stanna vid detta eftersom det är en så speciell känsla. Men själens födelse är bara början på den andliga stigen. Därför ges rådet i det fjärde kapitlet i Aquariusevangeliet:

Bra kvinna, stanna; var uppmärksam på vad du gör; du får inte dyrka människan; det är avgudadyrkan. Detta barn är en människa, en människoson, och värdig allt beröm. Du ska älska och tillbe Gud. Bara honom skall du tjäna.