December 25 Reflektion

Det gudomliga väsendets födelse i er själv

Och när de kom till Betlehem var det afton, och de måste stanna över natten. Men Betlehem var fullt av många människor som var på väg till Jerusalem; Värdshusen och hemmen var fulla av gäster, och Josef och hans fru kunde inte finna någon plats utom i en grotta som användes till stall; här tillbringade de natten. Vid midnatt kom ett rop, ett barn är fött i stallet i grottan. Och se, den utlovade människosonen var född. Och främlingar kom och tog den lilla och lindade honom i de fina kläderna som Maria sytt och lade honom i en krubba varifrån djuren matades. Tre personer klädda i snövita kläder kom in, ställde sig framför barnet och sade: Må all styrka, vishet och kärlek tillhöra dig, Immanuel. På Betlehems kullar fanns många fårhjordar med herdar som vaktade dem. Dessa herdar var fromma, gudfruktiga män och de hoppades att en befriare skulle komma. Och när löftets barn blivit fött, uppenbarade sig en man i snövit mantel för dem, och de blev mycket förskräckta. Mannen kom närmare och sade: Var inte rädda! Se jag ger er glada nyheter. Vid midnatt har en profet och konung blivit född i en grotta i Betlehem, den som ni väntat på så länge. Och då gladde sig herdarna. De tyckte sig se höjderna fyllda av ljusets budbärare

I en grotta, bland djuren, föddes ett barn mitt i natten. Den andra-i-oss har brutit sig loss från sina band och andas …

De första känsliga tecknen på ett helt nytt liv, djupt i det mänskliga hjärtat, omges omedelbart av det nya livets okända krafter, till ett liv som Maria-i-oss med orubblig säkerhet visat oss vägen. Och barnet är “inlindat i de fina kläder som Maria sytt”, vilket innebär att barnet omedelbart omges av ljuskrafter som skyddar det från farlig påverkan.

Sedan läggs det nyfödda försiktigt i krubban och omedelbart framträder tre män i snövita mantlar. De ger tre gåvor: styrka, vishet och kärlek. Det är de tre grundläggande krafterna som gör allt möjligt, de oövervinnliga krafterna som kräver ett helt nytt liv. För ingen människa i denna värld skulle kunna uthärda fulländad kraft, fullkomlig vishet och allomfattande kärlek.

Att bryta upp det nya livet i en människa är därför lik en allomfattande kärlek, som att bli bestrålad av hittills okända krafter som väller upp från en omätbar källa i hjärtat … Ljusfödelsen, födelsen av ljus-i- människan, har ägt rum.

Gnostisk kristendom betraktar Jesu födelse som den nya själens födelse i en person som blev lik Johannes. Johannes är den som hade kraften att rena sig genom att följa en ny stig. Den nya själen är det högre vehikel, ‘den nya skruden’, som till slut gör det möjligt för människan att träda in i sin ursprungliga värld igen.

Paradismyten i Första Moseboken, Genesis, i början av Gamla testamentet, berättar om Adam och Eva: en man och en kvinna som lämnade sin födelseort (paradiset) och fick en ny hemort (utanför paradiset).

Med Jesu födelse i början av Nya testamentet börjar återresan. Där läser vi om en man och en kvinna, Josef och Maria, som reser från sitt hem till deras födelseort. Maria är gravid genom den Helige Ande. Hon är en jungfru i andlig mening, ren och obefläckad, helt inriktad på det högre livet.

Josef är den fria byggaren, en som har renat sina tankar och riktar dem mot själen. Han symboliserar den blivande människan som arbetar medvetet och outtröttligt och bygger medan han är fokuserad på det gudomliga. Detta arbete åstadkommer en kontinuerlig reningsprocess, ledd av själen.

En högre oktav

Vi kan beskriva Josef och Maria i oss själva som den nya tänkande aktiviteten och det nya sättet att förnimma som skapas av vidröringen från själens rike. I den meningen kan Josef och Maria ses som en högre oktav av Sakarias och Elisabet.

När allt kommer omkring symboliserar Elisabet den längtan som är inriktad på världens goda, medan Maria representerar inriktningen mot det högre livet. De två är därför släkt med varandra och båda föder barn med en speciell uppgift:

• Johannes, som har uppgiften att föra det yttre livet till det nya inre livet och

• Jesus, i vilken ren kärlek som är  den högsta möjliga i detta universum, antar en fysisk form.

Jesus föddes under nattens stora mörker i en grotta i Betlehem (som betyder “brödhus”) där “lastdjur” också bor. Våra inre “lastdjur” har gjort sitt jobb: den uthålliga, målinriktade oxen fick oss att fortsätta framåt och åsnan bar oss på livets mest otillgängliga vägar. De tog oss “hem”. De tillhör oss och därför stannar de i grottan där själsmänniskan föds.

Och vad kan denna grotta vara annat än vårt eget mänskliga hjärta? Det mänskliga hjärtat är som ett grottsystem med ett speciellt förlossningsrum: höger ventrikel. Det finns en krubba där våra “lastdjur”, oxen och åsnan, fann sin mat vilket gjorde att vi kunde fullborda vår resa.

Men efter all förberedelse och rening blev denna matplats en plats där en helt annan livskraft kunde stiga ned: Ljuset självt. Mat och energi för en helt ny resa med vilken hela personligheten med glädje skall samarbeta.

I många kulturer är en grotta en gammal symbol för ett skydd, en bild av födelse och återfödelse. Rituella möten hölls ofta i grottor. Grottor var också skydd för boskap och tillflyktsort för människor i tider av fara.

Oxen och åsnan

Var kommer den legendariska oxen och åsnan ifrån? I det första kapitlet i Jesajas bok, verserna 2 och 3, sägs följande å Guds vägnar:

Barn har jag uppfött och fostrat, men de har gjort uppror mot mig. Oxen känner till sin ägare, och åsnan sin herres krubba; men Israel känner intet, mitt folk förstår intet.

Så boskapen vet vem som matar dem och var de hör hemma, men människor har glömt varifrån de kommer, vem som matar dem och vem som visar dem vägen.

I en viss tradition representerar oxen och åsnan “judarna” och “hedningarna”. Åsnan symboliserar det hedniska, hedningen som lider under synd och avgudadyrkan. Oxen är då en symbol för judarna som lever under lagens ok, som en oxe som bär på ett ok under plöjning. I detta fall hänvisar oket till att helt vara förbunden med och vägledd av det gudomliga. Ordet ok är härlett från latinets ord ‘iungere’ vilket betyder ‘att ansluta till’ och kan kännas igen i ordet yoga.

Således står oxen och åsnan tillsammans vid Jesu krubba, vilken symboliserar idén att den inre ljusfödelsen inte är begränsad till en enda ras eller land utan att den är ett kall för hela mänskligheten. Varje människa kan fira den inre ljusfödelsen vid rätt tidpunkt i sitt liv, i hans eller hennes eget år noll.

Gud i människan

Ljusbudbärarna, mänsklighetens synliga och osynliga andliga ledare, stiger ned i världen av tid och rum för att stödja och vägleda mänskligheten vid varje steg på den andliga stigen.

Den gudomliga födelsen kan inte forceras. Man kan bara skapa villkoren för att denna födelse skall äga rum. Hur vet man om den nya själen är född i oss? Den kände mystikern Meister Eckhart skrev om detta:

När du vänder ditt ansikte helt till denna födelse. Ja, då kommer du att stöta på denna födelse i allt du ser och hör, oavsett vad det är. Du är som någon som ser en stund på solen och sedan ser solens bild i vad han än ser på. Så länge du inte söker och uppfattar Gud i allt, har denna födelse ännu inte ägt rum i dig.