DECEMBER 23 Reflektion

DECEMBER 23 Reflektion

DECEMBER 23 REFLEKTION

Känna igen den inre människan i er

Andlig utveckling ses ofta som början på en lång och besvärlig resa. På ett sätt är detta riktigt, men de som ägnar sig åt verklig andlig utveckling upplever snart att i praktiken är nästan allt annorlunda än de hade föreställt sig.
För att faktiskt följa en andlig väg krävs att vi hittar inspiration till detta i våra liv så att vi blir medvetna om att vi är tvåfaldiga väsen som påverkas av både himmel och jord. På grundval av detta och genom en längtan inifrån strävar vi efter att ge uttryck för vårt inre himmelska väsen i det dagliga livet. Även om resan kan vara lång och ibland svår, är det en resa som alla måste börja vid någon tidpunkt, i detta liv eller i framtiden.

 
Att nå en gräns
Själens stig, belägen mellan himmel och jord, mellan personligheten och den inre människan, kommer i ett visst ögonblick nå en gräns. Människan vid gränsen är medveten om att hon ännu skulle kunna utvecklas på ett antal sätt: de sociala, kulturella och vetenskapliga horisonterna har ännu inte nåtts på långa vägar. Men vad ligger utanför dessa horisonter? På vilket sätt bidrar dessa möjligheter till en utveckling för att verkligen hitta sanningen? Är det att uppnå denna utveckling, det som man verkligen vill? Bortom den gränsen går två stigar isär: den yttre stigen som vi har följt så länge och en inre stig.
Vid denna vägkorsning skall den människa som medvetet väljer den inre stigen på grund av en oemotståndlig längtan, faktiskt ge form åt det inre väsendet. På denna stig kan den yttre människan steg för steg lära sig hur hon bäst kan uppfylla sitt uppdrag och sin kallelse som ”kreativt väsen” och överlämna sig till den andra-inom sig: hon gör stigarna räta för den som kommer efter henne. På detta sätt är en andlig stig en process där två väsen, ett yttre och ett inre, är födda och följer varandra på stigen.
För att förstå stigen på rätt sätt bör vi tänka på att människan är en dubbel varelse. Hermes Trismegistos säger att av alla varelser är endast människan tvåfaldig, för bara människan har en dödlig kropp och en odödlig själ. Varje människa är invånare i två världar: materiens och förnuftets yttre värld och en inre värld av högre medvetande.
Därför är mänskligt medvetande också kopplat till båda världarna. En del av medvetandet är kopplat till personligheten och täcker hela spektrat av mänskliga uppfattningar, passioner och tankar, från det högsta till det lägsta.
Vi är ganska förtrogna med detta personliga medvetande som också inkluderar det omedvetna. Det gör oss till den vi är och som vi behöver vara för att kunna vidmakthålla oss själva i livet. Vi gör oss kända för andra genom denna personlighet. Den visar sig i vad vi gillar och ogillar, våra talanger och brister, och det avgör hur vi svarar på den materiella världen. Genom de fem sinnena som öppnar fönstren i vårt medvetande för den materiella världen, avgör den materiella världen i sin tur vårt medvetande.
Den andra delen av vårt medvetande är relaterat till vårt “Sanna Själv”. Denna ”inre människa” är osynlig och manifesterar sig inte lika kraftfullt som ”jaget”, men den genomsyrar våra liv som en fragmentarisk tanke som man skulle kunna karakterisera som ett tyst men ändå obevekligt rop som säger “leta efter mig, sök mig … ”. Efter mycket kort tid verkar ljudet avta.


Själens lärjunge
Det första steget på den gnostiskt-andliga stigen är medvetenheten om denna inre röst och en medveten insikt om den egna dualiteteten. Först då kan ett definitivt beslut fattas att söka den andra-inom-sig.
Att gå stigen kan ses som att passera genom en inre port – som en resa i oss själva från det yttre livet till det inre livet. En djupt känd önskan att finna den andra-inom-sig är en förutsättning för att finna ingången till passagen, till porten. Denna längtan leder oss oundvikligen till den plats där den upplevda men ännu okända själen bor, den leder oss till människans hjärta.
Den ”andra” är ett väsen som – likt ett odödligt frö – ligger gömt i våra hjärtan. Den härstammar från en högre mänsklig ordning, förenad med kärlek, vishet, medkänsla, vänskap och enhet. Vi bär kärnan till denna andra i våra hjärtan och dess avbild kommer inte att släppa oss. Den väcker ständigt känslor av hemlängtan och oro, känslan av att höra någon annanstans. Detta är ett tecken på att fröet gror, att “den inre människan” håller på att födas och att den yttre människan väljer att bidra till denna födelse.
I alla tider har kärlek och medkänsla alltid betraktats som kärnan i all andlighet, och man har upplevt att vägen till Gud går genom hjärtat. Men utöver kärlek är hög motivation och inspirerad verksamhet också viktiga.   

Ett renat tänkande är oundgängligt på stigen till högre själsliv eftersom bara ett rent sinne kommer att kunna omfatta Vishet. Kärlek står för medvetandet om hela existensens enhet. Medvetandet om enhet är kärlekens medel. Vishet ger oss kunskap och leder själens strävan till dess ursprung. Aktivitetens kraft driver själen fram till denna strävan.

Därför förenar upplevelsen av enhet oss omedelbart med ansvaret för denna enhet. Det är ett speciellt ansvar som kan uttrycka sig genom våra individualiserade personligheter så snart vi är villiga att vara ”själens lärjungar” och att orientera oss till själens höga lektioner.

 Att vara i tjänst

Att vara till tjänst är därför en tydlig själsaspekt och därför även för lärjungen på stigen. Medan “att tjäna” tidigare identifierades med lidande och uppoffring, kommer en själens lärjunge att kunna förstå innebörden av att “vara underordnad” i sin högsta form: att glädja sig över den nya ordningen i det inre livet, under alla omständigheter och inom alla sociala, politiska, kulturella och vetenskapliga sammanhang.

Att uppleva sin egen dualitet – upplevelsen av att “inte vara den man huvudsakligen är” – och önskan att fullt ut uttrycka det högre självet i sitt liv är startpunkten för en andlig stig.

Från denna erfarenhet träder man omedelbart in i en annan relation med sig själv och det kommer att bli ett nytt fokus i ens liv: det rena och högre livstillståndet som man vet existerar. Koncentrationen på vanliga frågor som världslig framgång, individuell framgång och karriär försvinner gradvis och naturligt i bakgrunden och ger plats för en ny inriktning.

En ny säkerhet

Så vägen till ens sanna identitet börjar med en födelse, födelsen av en ny inre säkerhet. Livet som följer är ett liv i strävan att få det högsta inom sig själv till uppenbarelse, förse det med vitalitet och föra det till mognad. Och det är därför julberättelsen i Aquariusevangeliet börjar med födelsen av Maria, Jesu mor. Maria är född av Joakim, en judisk skriftlärd och rik man, och Anna från Juda stam. Till födelsens ära förberedde Joakim en fest där fattiga, krymplingar, halta och blinda inbjuds.

… och till var och en gav han gåvor av kläder, mat eller andra nödvändigheter. Han sade: Herren har givit mig denna rikedom; Jag är genom hans nåd förvaltare, och om jag inte ger till hans nödställda barn, skall han förvandla denna rikedom till en förbannelse.

Den som försöker svara på själens viskningar kommer alltid spontant att tänka och agera ur enhet. Det kan inte vara annorlunda än att Maria, kvinnan som föder Jesus, föddes av sådana föräldrar. Vilka är dessa föräldrar? Joakim (som betyder “må Jehova upphöja”) och Anna (som betyder “nåd”) är aspekter av oss själva! Det är dessa krafter i vår personlighet som frigörs genom vårt dagliga livs rening och genom vårt fokus på det goda i denna materiella värld. Denna rening har lett hjärtat och huvudet till en gräns och förberett dem för en högre livsform.

Maria (som betyder “bitter / ledsen” men också: “havet”, själens livsfält), denna orubbliga inre säkerhet, är förutbestämd för ett speciellt syfte i livet, och vid tre års ålder mottas hon i templet: det ständigt så känsliga inre tillståndet är skyddat och förberett för dess höga uppgift.

När Maria är vuxen blir hon trolovad med Josef, snickare och hängiven essé. Målet för esséerna var främst inre utveckling och Josef representerar den uppenbarade kraften inom oss som skall utföra uppdraget tillsammans med Maria. På detta sätt förbereds vägen till det nya livet med en ny säkerhet och en ny inre styrka.

Etiketter

Gillar du det här?

Detta och många fler finns på vår Facebook-sida. Besök och prenumerera för att få de senaste uppdateringarna.

Tryck på en av följande knappar om du vill dela det här inlägget.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Citatarkiv